Oartig, oprofessionell och allmänt obra!

Japp, det är vad jag fick kastat i ansiktet av en av våra bussguider! Han hade minsann aldrig träffat någon som var så oerhört oprofessionell och otrevlig som jag, och att jag är Head Receptionist var för honom helt o-troligt! Han hade minsann träffat 10-åringar som var mer väluppfostrade än jag! På det svarade jag att de 10-åringarna skulle jag minsann gärna vilja träffa!! Försökte vid ett antal tillfällen be om ursäkt om jag hade betett mig illa, och att det inte hade varit min mening alls, men se på det örat ville han inte höra alls. Han var förresten ganska på örat som det var... Jag lovar att jag verkligen försökte vara supertrevlig och förstående mot denna första klassens kronpucko, men till och med jag har en gräns för hur mycket skit jag kan stå ut med att få kastat i ansiktet! Guiden krävde sen att få tala med min manager, så jag gick och hämtade T och förklarade vad som hänt och bad honom komma ner. De stod utanför entrén i 10 minuter eller så, och sen gick Tom upp till Partajet som var i full gång på övervåningen. När jag sen gick upp för att kolla vad han sagt var T's enda kommentar "I have never met such a fucking TWAT!"
Hade M eller L varit i närheten är risken stor att den stackars guiden hade lämnat hotellet med vissa intima delar nedstoppade i halsen!!
I dag är jag ledig, och under över alla under så skiner faktiskt solen! Det du! Så nu ska jag ge mig ut i solen och njuta av livet!

Fortfarande aningen kaotiskt, men kanske...

...finns det ett ljus i slutet av tunneln. Det kan å andra sidan oxå helt enkelt vara ett X2000 som kommer i full fart. Återstår att se. Har i alla fall fall haft en riktigt bra dag på jobbet idag, trots att det känns som att jag aldrig kommer någonstans överhuvudtaget med det pappersberg jag har på mitt minimala skrivbord. Men va 17, jag lyckades åtminstone sluta i tid idag, och inte göra ett par timmars övertid.
Eftersom det under över alla under inte regnade idag, plockade jag raskt fram grillen och smällde ihop lite cevapcici. Hur gott som helst! Det är nästan att jag glömt bort hur gott det är att grilla, nu när jag inte har pappsen till hands med grillhandskarna i högsta hugg. Men - bra kvinna reder sig själv!!

Ur askan i elden?

Det är frågan jag just nu ställer mig. Trodde att jag bytt till något bättre. Kaotiskt, men ändå bättre. Kaos är ju faktiskt inte nödvändigtvis något dåligt, men total orkan är väl kanske inte vad jag var ute efter. Alls. Tydligen är det så att vi har alldeles för höga personalomkostnader, så det skärs ner överallt där man överhuvudtaget kan skära ner. Vilket igår kväll innebar att MO (som för övrigt mest bara är ett stolpskott) sprang runt som en yr höna i restaruangen tillsammans med de få servitriser som allra högsta ledningen anser att vi ska klara oss med. Samtidigt slet A så svetten lackade i en fullsatt bar med folk som ju längre kvällen led blev allt mindre toleranta mot den milt sagt bristande servicen. Och som grädde på moset hade vi uppträdande i konferenslokalen. Uppträdandet är en show som vi haft där i ett par månader, men som killen som uppträder beslutat lägga ner eftersom intresset inte var tillräckligt stort. Utom igår, som var sista kvällen. LH var ensam i den baren, men MASSOR av människor som vill ha sin dricka helst igår, och där ett j-la kronpucko till slut kastade ett glas (!) i skallen på LH.
Det enda som hindrade min kollega från att hoppa över baren och slå något kollosalt hårt och tungt i huvudet på nämda kronpucko var det enkla faktum att han helt enkelt inte hade tid.

I dag återvände jag och E så till jobbet klockan 7, som sig bör. Samtidigt med oss borde efter konstens alla regler även MO ha anlänt, eftersom han är Deputy Manager och idag schemalagd att jobba ett "split shift", dvs först morgon, sen hem ett par timmar och tillbaka till middagsdags. Trots telefonväckning klockan 6 och 6,15 från nattportiern och sen ytterligare ett par försök av mig fram till 07,22 var där ingen Deputy Manager på plats. Vilket i sin tur innebar att vi inte hade tillräckligt med folk i restaurangen, att vi receptionen inte kunde få växel etc... Klockan 9, dvs två timmar försent, ringer MO och säger att han är på väg och bör vara där om 15 minuter. 20 minuter senare glider han in i lobbyn, med alkoholångorna hängade som smog runt honom. Jag var vid det här laget tämligen irriterad och påpekade att jag innerligt hoppades att han hade en förbannat bra ursäkt på lager, men icke sa nicke. Det hade han minsann inte.

Och som grädde på det moset, hade han sen mage att försöka skylla det på E som enligt honom borde ha klivit in som Duty Manager i hans frånvaro. Detta sa han till U, som är våran allra högsta chef, milt sagt på krigsstigen och i klass med chefen i "Djävulen bär Prada." Man kan säga att jag vill inte vara i MO's skor när E kommer in till jobbet i morgon. Hon må vara liten och tanig, men nåde den som gör henne förbannad.

Så summa sumarum - Aska eller Eld, vilket är bättre?

Soyamjölk, sol och bil...

Ingen riktig höjdarkombination! Det som händer om man lämnar 4 liter sojamjölk i en bil, först en dag, sedan en natt och slutligen ännu en dag hade man ju lätt kunnat lista ut om det bara var så att hjärnan fungerade aldrig så lite. Just detta gjorde nämligen jag, men la åtminstone sista dagen en handuk över kartongerna. Detta visade sig vara en ganska idé, eftersom de tämligen jästa kartongerna måste ha exploderat, för handduken var smäcksur och det luktade allt annat än sommar och sol i bilen. Ganska mycket annat, faktiskt...
Och inte luktar det bättre så här ännu en dag senare. Har skaffat mig en ny bästa vän... FEBREEZE! Om man bara sprayar tillräckligt många flaskor, borde stanken väl till slut försvinna. Eller???

...bara vanligt vatten...

Och det i mängder. Massor av mängder.
Ledig idag, och bestämde mig redan innan jag gick och la mig igår, att jag skulle gå till Kenmare i dag. Eftersom Elaine jobbade, så skulle jag denna gång slippa att gå hela vägen tillbaka med vilket ju lät som en kanongrej.
Det blåste förvisso halv storm, och duggregnade på tvären, men som den kära Boa alltid sa - Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder! Alltså packade jag ryggan och tog bilen till Torc, varifrån The Old Kenmare Road startar. Redan efter 15 minuter insåg jag att jag skulle bli seriöst dyngsur innan dagen var över, men envisheten var större än längtan till en torr och varm lägenhet. Bitvis, allra helst över bergen, blåste det så mycket att jag trodde jag skulle blåsa bort. Men, riktigt härligt ändå!!
2,5 timme tog det mig att gå, och sista halvtimmen slutade det att regna så byxorna blåstes nästan helt torra. Kom till jobbet där mina kollegor stirrade lätt misstroende på mig när jag förklarade att jag gått från Killarney. Övertuppen TB's enda kommentar var "You eejit!" (Irländska för ditt pucko). Dessvärre var jag där en timme tidigare än jag planerat, så jag fick vänta på Elaine. Gömde mig i baren där jag klämde i mig en välförtjänt macka, och gick straxt före 18 ner till lobbyn igen för att åka hem med Elaine. BIG MISTAKE!! Att ens gå i närheten av receptionen när virrpannornas virrpanna EE är inte en bra idé.... Hon hade lyckats stoppa folk in i fel rum, helt enkelt för att hon inte skrivit ut nya rusmlistor för grupperna trots att hon ombetts göra det två gånger.
Så där stod LH och Elaine och försökte röja upp i röran och hitta det nu rumslösa paret ett rum. Som vanligt har jag ju då lite svårt att stå vid sidan om och se på när saker inte löses riktigt så fort som jag skulle vilja se det lösas. Så...iklädd århundradets skitigaste kängor och byxor, med håret ståendes åt alla håll och kanter, hoppade jag in bakom disken och hjälpte till lite. Eller om jag ska vara helt ärlig... och det ska man ju...förpassade jag LH två steg åt sidan och snodde musen till datorn och möblerade om lite bland rum. Bad sen snällt LH om ursäkt och gick ut på parkeringen och väntade där.
Det är som jag skrev i förra inlägget MASSOR som måste ändras och förbättras, men på det stora hela tror jag nog att det här blir rikigt bra! Lite utmaningar har väl ingen någonsin dött av??!!