Tut tuut

Efter en natt hos mommo och morfar är det underbart att ha lillhjärtat hemma igen!!

After a night at mommo and morfar's it's really good having our little boy at home again!!

Största möjliga tysssstnad / Quiet, please

Jag gav upp. Till slut. Det tog 5 dagar, men sen erkände jag mig slagen. Det var egentligen inte förkylningen i sig, men att i dagarna fem kraxa fram ord kan ta kål på vem som helst, för att inte tala om den stackars sonen som fick lyssna på mig läsa (kort) godnattsaga och sjunga (hrm) innan han somnade...
I söndags kväll straxt för sju infann jag mig således på akutmottagningen, och fick efter en ömsom hostande och omsöm kraxande inskrivning vänta en liten stund på att kallas in.
För varje minut blev det mer och mer påtagligt att jag glömt spraya näsan innan jag åkte, och det var inte behagligt alls.
Till sist fick jag komma in i ett undersökningsrum, där näsan gjorde sig alltmer känd. För att lindra den vid det här laget outhärdligt torra munnen försåg jag mig med lite vatten. När tungan liksom sugs fast i ett vakum mot gommen när man sväljer, skulle jag vilja påstå att nästäppan är fullkomlig.
Läkaren kom efter en liten stund, och det var liksom plåster på såren bara det. En snygging till läkare möts man minsann inte av varje dag, och därtill en som är trevlig, faktiskt lyssnar och är grundlig - ja det är som att  vinna på jackpot!
Han tog lite prover och lyssnade på andning och hjärta; konstaterade att det inte var något av de mer illasinnade virusen utan en rejäl "hederlig" förkylning som dessutom satt sig på stämbanden och konstaterade att jag bör ta det lugnt en vecka och framförallt VARA TYST! Sug på den ni! Jag - tyst en vecka... Det är som att  åka till Jamaica och ta med sig boben. Ovanligt, men inte helt och hållet omöjligt.
Han hittade dessutom ett mycket lägg blåsljud på hjärtat som han vill att jag ska kolla upp när förkylningen gett med sig.
Så kan det gå...
Jag har följaktligen varit hemma idag, och förblir hemmavid hela veckan. Några timmars jobb här och där lär det väl bli ändå, om jag känner mig själv rätt - men jag ämnar följa doktorns rekommendationer gällande vila och tystnad.

I caved in. Finally. It took five days, but then I admitted defeat. It wasn't really the cold itself, but to sound like a whiskey drinking crow for five days can get the better of anyone, not to mention the poor son who had to listen to me reading his (very short) bedtime story and sing (hrm) a lullaby at bedtime...
So, on Sunday eve just before 7pm I made my way down to the A&E, and was after a coughing and cra-ing signing in, left to wait in the waiting room. 
Every passing minute made it even more evident that I had forgotten to use the nasal spray before I left. Not nice at all. 
I was at last let into an examination room, where my blocked only got worse. To ease my by now extremely dry mouth I helped myself to a glass of water. When the tounge sort of gets stuck to the palate in a vacuum like manner, I would like to suggest that the nose blockage is 100%. 
The doctor came in a little while later, and that alone made me feel a whole lot better. A really good looking doctor is not anything you see everyday, and add to that that he was very nice, actually listened and was very thorough - it's a bit like winning the jack pot!!
He ran some tests and listened to my breathing and heart; then told me that it wasn't one of the more vicious viruses but just a normal cold, albeit a very bad one, and that it had also gone to my vocal cords. He ordered me to take it easy for a week, and above all to be QUIET!! Yep, you read right. I am to stay quiet for a week. It's a little bit like going to Jamaica and bringing a bob sleigh... Unusual, but not entirely impossible.  
He aslo found a very slight murmur on my heart that he wants me to check once the cold has gone. 
I have therefore stayed at home today, and will stay here for the rest of the week. Knowing myself I will do a few hours work here and there, but my AIM is to do what the doctor told me to do - rest and stay quiet. 

En kärleksaffär / A love affair

Jag älskar blommor och växter i stort, men det finns en viss blomma som jag älskar mer än de andra. De är färgstarka och kommer med hälsning om våren.
Mitt mål är ett färgsprakande hav av tulpaner, men jag är så glad för de som jag redan har!

I love flowers and plants in general, but there is one flower that I hold dearer than the others. They are vivid in colour and bring a promise of spring.
What I want is a sea of colourful tulips, but I'm more than happy for the ones I already have!

Bäckar och ropa hej / Pre-empt celebrations...

Jahaja, man ska verkligen inte ropa hej förrän man är torrskodd över på andra sidan bäcken, det har vi fått oss bevisat nu!
Igår kväll kände jag mig helt ok, och var fullkomligt inställd på att åka till jobbet idag.
Men så vaknar då lillskrutten straxt före midnatt med världens skrälligaste hosta och hade svårt att andas. Tjohoo...
Börjde med inhalatorerna och Mollipect mot hostan och satte oss i soffan. Andrew var inte belåten all med att Bollibompa inte sände... Sen konstaterade Liam, som inte var riktigt lika halvsovande som jag, att det ju lät precis som falsk krupp så vi lindade in oss i filtar och slog oss ner på en stol på altanen.
Ingenting gjorde dock vare sig hosta eller andning bättre, så det fick bli akuten nästa.
Ett par timmar och medicinering med kortison och adrenalin senare var han så pass mycket bättre att vi kunde åka hem igen.
Adrenalin är inte direkt sömnbefrämjande, så det tog sin lilla stund innan det jättetrötta barnet slutat sparka och flaxa runt i sängen och faktiskt kom till ro.
Summa sumarum - ännu en dag hemmavid och lika bra är väl kanske det för i skrivande stund känns förkylningen rätt påtaglig igen.
Tack gode gud för bästa M på jobbet som täcker för mig!!

And so it's been proved again, that one should never celebrate anything until it has actually occured. 
Yesterday evening I felt fine, and was dead set on going in to work again today. 
But that was before Andrew woke us up just before midnight with a really bad cough and found it hard to breath. Whooppee...
We started off with his inhalors and then Mollipect for the cough and sat down on the couch. Andrew was not pleased that the kids programs had finished for the day...
After only a few minutes Liam - obviously a lot more awake than me - said that it sounded an awful lot like when he had croup a year hand a half ago, so we moved out on to the porch well covered in blankets. 
As neither meds nor sitting outside made any difference with the breathing or coughing, we headed down to the A&E. 
A couple of hours, cortisone and adrenaline, later he was good enough that we could go home. 
Adrenaline is not exactly what the doctor orders for sleeping, so it took quite a while before he had stopped kicking and worming about in bed and could settle down. 
So, as a grand result I'm spending yet another day at home (which possibly mightn't be a bad idea as the cold is very much present at the moment).
Thank god for colleagues like M that go in and cover for me!!

Från soffa till solsken / From sofa to sunshine

Morgonen tillbringad i soffan under filten snörvlandes och hostandes.
Sen vände det, så eftermiddagen tillbringades på altanen med lite hemmajobb.
Kvällen slutligen, pyssel i trädgården: ogräns bortrensat, döda delar av häcken nerklippta, tvätt hängd och massor av barnspring över allt. Fortfarande lite lätt nästäppt och för stunden i det närmaste utan röst, en ändå så mycket piggare än tidigare.
Och sist men långt ifrån minst så har mina föräldrars fantastiska granne B varit här och fixat utkastaren så att vi kan använda vattenslangen till vattning på framsidan igen.
Nu fötterna skurade och téet färdigt, kvällsnjutning helt enkelt!

Morning spent on the couch under a blanket, snivelling and coughing.
Then it miraculously shifted, so the afternoon was instead spent on the front terrace doing a bit of work from home. 
The evening so, entailed work in the garden; got rid of some weed in the flowerbeds, cut off the dead branches in the hedge, hung some washing and watched Andrew run around in the garden. Still with a slightly blocked nose and for the time being pretty much voice-less, but still feeling so much better than before. 
Last, but far from least; my parent's fantastic neighbour B came to sort out our outside tap which means that we can finally use the hose to water the front garden again. 
Now my feet are scubbed clean(ish) and the tea is ready, evening pleasure at its best. 

Må bra!! / Feel good

Kommer ni ihåg att jag en gång för länge sen berättade att jag blivit intervjuad om barfotalöpning för tidningen Må bra? det är lääänge sen nu...
Nu finns tidningen i en affär nära dig! Himla skoj att se sig själv i tryck sådär, allra helst som fotona blev så jättebra! Mina 30 sekunder i rampljuset var när tjejen i kassan frågade om det inte var jag i tidningen...
Och nästan hela texten blev rätt, bortsett från biten om att fötterna blir mjuk som barnhud av att kuta omkring barfota i skog och mark: och att jag tränar stenhårt för NY marathon. Mina ordval var "jag kommer aldrig att få ställa upp som fotmodell" och "det skulle vara himla kul att någon gång springa NY M barfota" men man ska inte vara så kinkig...
Nu bara längtar jag tills jag får ge mig ut springa igen, men det dröjer ett tag än... Tills vidare nöjer jag mig med att gå barfota. Hela tiden.
Vill dessutom påminna om att eftersom bilderna togs i september är de inte helt med sanningen överrensstämmande gällande min dagsform...
Hur som haver, håll till godo!

Do you remember that I, a long time ago, told you about being interviewd about running barefoot? A looong time ago...
Anyway, the magazine is now to be found in a shop near you. If you're in Sweden, that is. It was a bit weird to see myself in print, but in a good way as the photos came out really good. 
My 30 seconds of fame were when the girl at the check out asked if that was me in the magazine...
Nearly everything in the text was right, bar a bit about the feet being as soft as baby skin from running around barefoot, and another bit about me training really hard for running NY Marathon barefoot. My wording were rather "I will never be hired as a foot model" and that "it would be really great to one day be able to run the NY Marathon barefoot". But, beggars can't be choosers!
Now I can't wait to get out there and run, but that won't happen for a while yet... So for now I will have to settle for going barefoot. The whole time. 
I would furthermore like to point out that the photos were taken in September and thus are not quite truthful regarding my shape today...
Anyways, here it is!

Gör om, gör rätt / Do it again, do it right

Vaknade flera gånger av att halsen gjorde så förbenat ont, något jag aldrig kan påminna mig ha gjort förut. Den sedvanligt gravid-tjocka näsan visade tydliga tecken på att bli täppt på riktigt.
Inser 20 min efter normal uppstigningstid att klockan ej ringt och att jag glömt ställa om den efter gårdagens sovmorgon.
Vid frukost ska lilleman först ha fil, flingor och korvmacka. Sen smakar filen starkt, och korven har vassa kanter. Trött och inte-på-topp-mamman har än så länge tålamodet i behåll.
Tandborstning, sällan favoritstunden på dagen men ändå rätt ok, förvandlas till världskrig där både mor och son till sist gråter - av olika anledningar. Borstar mina egna tänder och säger att då får banne mig Karius och Baktus banka hål i dina tänder bäst de vill!
Och helt plötsligt hör jag "bosta tänner mej", och ser en liten mun gapa stort. Borstar snabbt hans tänder, ger massor av beröm, kramar länge länge och så säger vi båda förlåt.
Den här morgonen ger ingen mamma-guldmedalj....
Nu ska jag straxt sätta mig på tåget, sluta mina korpgluggar och meditera mig till en bra dag. Det ligger helt i min makt. Gör om, gör rätt.
Önskar er en kärleksfull dag!

P.S. Meditationen gjorde susen, nu är glaset åtminstone tre-kvartsfullt! <3


Woke up several times from my throat hhurting really bad, something I can't ever rembember doing before. My throathurting usual pregnant-thick nose showed clear signs of getting properly blocked.
Twenty minutes after my normal getting-up time I realise the alarm still hasn't gone off and that I forgot to reset it after yesterday's lay-in.
At breakfast, the little fella' wants filmjölk (yoghurty sour milk), corn flakes and a sandwich. Then the filmjölk is too strong and the salami on the sandwich had sharp edges.The tired and not-on-top-of-the-world-mammy managed to get through it with a bit of patience. 
Tooth-brushing time, never the favourite time of day but normally manageable, turned into a major battle where in the end both mother and son are crying, for different reasons. I brush my own teeth and tell him that Karius and Baktus (the nasty tooth trolls) can hack away all they want on his teeth!
All of a sudden I hear "brush my toothies" and see a little mouth wide open. I quickly brush his teeth, tell him how good he is, give loads and loads of cuddles and then we both say we're sorry. 
I will receive no mammy gold medal for this morning... 
Now I'll very soon board the train, close my tired eyes and meditate myself to a good day. It is all in my power. Do it again, do it right!
I wish you all a loving day!


P.S. The meditation worked grand, now at least the glass is three quarter full! <3 

Nu är det vår på riktigt!!! / Spring is here, for real!!

Får man njuta så ohämmat av en helg som jag har gjort denna??
Solsken, uteliv, fingrar i solvarm jord och bara fötter i daggvått gräs, god mat, doften av hägg... Jag ÄLSKAR den här tiden på året!! Allt vaknar till liv, dofterna fyller luften, det spritter av liv i allt omkring oss och hela långa sommaren ligger framför oss, som ett pärlband av dagar att fylla med glädje och liv.
Äntligen har jag tagit tag i baksidan och grävt upp en rabatt som behövde förnyas. Nu är jorden luckrad och fin, och rabatten ska fyllas av blommor i rosa, lila och vitt.
Vi har varit till en nedlagt grustag och hämtat vackra runda stenar att kanta rabatterna med, och min grönfingrade mor har gett mig tips på vad som behövs göras här och där.
En lång skön barfotapromenad på banvallen med hundar och trött lill-kille, omgiven av doftande hägg och liljekonvaljer som kommer att slå ut vilken dag som helst.
Så fort jag fått ner lite gödsel i pallkragarna ska jag så, och idag tog Liam tag i altanen på baksidan och skurade  rent den. Sen återstår bara att olja trallen innan jag kan göra fint där och njuta av varma sommarkvällar.
Andrew har äntligen kommit på hur tramporna fungerar på cykeln hos mommo och morfar fungerar, och cyklade stolt omkring på sin röd-vita cykel.
Den här långhelgen har känns oändlig!

Stolt cykelkille!
Proud boy on his bike!

Jag älskar verkligen tulpaner!!
I really do love tulips!!

Efter ett underbart sommarregn nu på kvällskvisten lyste denna vackra regnbåge upp himlen! Den  perfekt formad, och jag kunde se alla färger i den! Den gick i en perfekt båge, och hade en svagar tvillingbåge på utsidan. Härlig avslutning på dagen!
After a wonderful summer rain in the evening, this beautiful rainbow filled the sky! It was perfectly shaped, and I could see all the colours in it! It formed a perfect half circle, and had a weaker twin rainbow on its outside. Fantastic end to this great day!

Is it really allowed to enjoy a weekend as completely as I have this??
Sunshine, the great outdoors, fingers in sun warm soil and bare feet in dewey grass, good food and the scent of hackberry... I LOVE this time of year!!! Everything waking up after a long winter slumber, the scents that fill the air, joy of life fills every corner and the whole glorious summer lies ahead of us like a string of pearls  to be filled with joy and life.
I have finally started sorting out the back garden and dug up a flowerbed that really needs a face lift. It will now be filled with flowers in pink, purple and white. 
We went to a dis-used quarry to get lovely round stones to put down around the flowerbeds, and my green-fingered mother has given me loads of advice on what to do around the garden. 
Went for a long lovely barefoot walk along the disused railway ("banvallen") with doggies and a very tired little son, surrounded by scent of hackberry and lilies of valley waiting to bloom any day.
As soon as I've put some fertilizer in my pallet collars I will start planting, and today Liam cleaned the back terrace so that we can finally get it ready for summer. I can't wait to  sit there and enjoy the lazy summer evenings. 
Andrew has finally figured out what to do with the pedals on his push bike, and was very proudly cycling around showing off his new skill. 
This long weekend has felt endless!!

Svamphjärna / Mushy brain

I samma stund den första graviditeten började, måste någon ha tagit den osentimentala delen av min hjärna och ersatt den med tvättsvamp. Kan inte längre titta på tv där ett barn kommer bort/återfinns/blir sjukt/dör/blir friskt/kramas utan att gråta som...ett barn.
Eller se ett djur komma bort/hittas/skadas/bli friskt... Hopplöst, helt enkelt.
Och efter att idag ha varit till tandläkaren, igen, med vår lille hjälte får vi väl bara konstatera att vi föräldrar är ett udda släkte. Kärleksfyllt, men udda...
Tandläkaren ja, som jag berättade i förrgår har Andrew ännu en ond tand, och vi fick en akuttid idag hos vår suveräna Folktandvård klockan ett.
Eftersom han igår kväll bestämde sig för att inte komma hem med oss från mommo och morfar, utan ville sova där (det nyinhandlade Duplot kan ha haft med saken att göra) åkte jag dit straxt efter tolv för att väcka honom ur middagsluren. Tassade in i rummet där han låg och sov, med en hand på mommos kind, gav honom en puss och viskade fram ett hej. Då log hela det lilla sovande barnet, vände sig mot mig och sa Mamma!
Redan där var det liksom lite kört i det blödiga mammahjärtat.
Fortfarande lite nyvaken, lite blyg och väldigt kramig anlände vi till tandläkaren och hann bara välja en bok i väntrummet innan vi blev inkallade. Väl vetandes att han fortfarande var lite sömndrucken, och dessutom inte hade sovit mer än en knapp timme, tänkte jag att det nog skulle ta ett tag innan han vill gapa...
Dessutom en helt ny tandläkare den här gången, men en jätterar sådan! Tillsammans satte vi oss i stolen, och utan minsta knyst gapade han stort och lät tandläkaren titta på den onda tanden, laga den och skrapa bort den överflödiga lagningen. Hela mammahjärtat svällde över av stolthet till denna duktiga lilla två och ett halvtåring som så snällt lät dem böka runt i munnen utan att säga ett pip!!
Att ligga där i tandläkarstolen med den starka lampan i ansiktet och med främmande människor med vita skydd för ansiktet som rotar i ens mun är skrämmande för vem som helst, men ännu mer så för en liten knatte som inte ens riktigt förstår vad det är de gör.
Jag är så himla stolt!!!
Svampig hjärna, sa jag inte det??

En väl förtjänt lastbil valdes ut i leksaksaffären!
A well earned truck was picked in the toy shop!

The very moment my first pregnancy started, someone must have taken the unsentimental part of my brain and turned it into mush. I can no longer watch TV where a child is lost/found/is ill/dies/gets well/is hugged without crying like...like...a baby.
Or watch a pet get lost/get found/injured/healed... Hopeless, I say, hopeless. 
And after our visit to the dentist today I can only confirm that parents are a strange breed of people. Loving, but strange...
The dentist... As I wrote the day before yesterday, Andrew has yet another aching tooth, and we were lucky enough to get an appointment with our great dentists today at one o'clock. 
Yesterday the little man decided that he wasn't coming home with us from mommo and morfar's, but wanted to sleep there. I suspect that the new Duplo had something to do with it... I went there after twelve today, to wake him up from his midday slumber. 
I tiptoed into the room where he was asleep with one hand om mommo's cheek, gave him a kiss and whispered a hello in his ear. Still alseep he turned towards me with a big smile on his lips and said Mammy!
And that's there the mammy heart started bleeding a bit...
Still really sleepy, a bit shy and very cuddly, we arrived at the dentists, and had no more than chosen a book to read when we were called in to the examination room. Well aware that he was still sleepy, and had only got less than an hour's sleep, I thought that it might take a while before he would want to open his mouth. 
The dentist was new to us, but very sweet! Together we sat in the chair, and without saying a beep he opened his mouth as wide as a crocodile and let the dentist look at the bad tooth, fill it and scrape off the superfluous filling. My mammy heart swelled to gigantic proportions, with such pride for this little two-and-a-half-year old boy who let them work away in his mouth without saying a word!!
It's bad enough for anyone to lay there in the chair with a very bright light right in your face and have people you don't know, with half their faces hidden behind white masks, root around in your mouth, but for such a little child it must be really intimidating.
I am soooo proud!!
Mush of a brain, didn't I tell you??

Inte en till!! / Not another one!!

I morse när jag skulle borsta tänderna på Andrew totalvägrade han. Han skrek, grinade och var som en orm. Ville inte sitta still, inte gapa, inte borsta - bara kramas. Till sist frågade jag om han hade ont i tänderna, och fick ett ynkligt JA, till svar. Han pekade var i munnen det gjorde ont, och mycket riktigt - i överkäken på höger sida hittade jag en brunfläckig tand med sönderfallen emalj.
Förhandlade till slut fram att jag fick ta tandkräm på fingret och gnida över tänderna på den sidan. Lite flour är bättre än inget...
De övriga tänderna fick jag borsta utan problem, medan jag inom mig svor över denna hypomineralisation. Lillhjärtat är bara två år, och mjölktänderna ska ju hänga med i många år till! Vill inte att det ska göra ont var och varannan dag, och vill inte att tandborstning ska bli till någonting jobbigt.Önskar så att jag kunde ta smärtan från honom, och jag hoppas innerligt att hans permanenta tänder är fina och felfria!

This morning when I went to brush Andew's teeth, he refused point blank. He screamed, cried and writhered around like a snake. Didn't want to sit still, or open his mouth or get the teeth brushed - he only wanted to cuddle. In the end I asked him if his teeth hurt, and got a little YES for reply. He pointed out where in his mouth it hurt, and lo and behold - in his right upper jaw I found a brown tooth with chipped enamel. 
At last I convinced him to let me rub some flouride tooth paste on the teeth on that side. At leaste some flouride is better than nothing...
The other teeth I could brush with no problem, but on the inside I was cursing this hypomineralizaion. Our little sweet heart is only two years old, and his baby teeth need to last him many years yet! I don't want his teeth to hurt every other day, and I don't want him to hate having his teeth brushed. I so wish I could take the pain from him! I so hope his permanent teeth will come up without any problems to them!

Härliga måndag / Glorious Monday

Det är när man hittar såna här trevliga överraskningar som ett silverglittrande moln får en guldglimrande kant!
Att det sedan gick rekordsnabbt hos tandläkaren, med bara yttepyttelite tandstensskrapning, och det nybakade brödet sprider väldoft gör ju inte måndagen sämre på något sätt!
Det enda som skulle kunna ge minus på dagen, är att barnmorskan tyckte att bebisen hade vuxit lite i underkant  och vill mäta igen på måndag. Å andra sidan lever hen om i magen så det räcker och blir över, så jag är faktiskt inte direkt orolig.
Hoppas att ni också har haft en härlig början på denna korta vecka!

It's when you discover that you've won a subsricption on the favourite magazine on a favourite blog that the sliver gleaming cloud gets a sparkling gold lining!
Add to that a super quick visit at the dentist, where she only removed a teensy bit of plaque, and the lovely smell of the bread I just took out of the oven and the Monday has just been fab!
The only little thing that could possibly be considered a minus today was that the midwife thought that the baby hadn't grown quite as much as she would have wanted to, and want to me to come for a check up again on Monday. The little one is, on the other hand, moving around enough in there for me not to be worried really.
I hope that you too have had a great start to this - at least in Sweden - very short week!

Kvack / Ribit

Ingen trädgård är väl komplett utan en glad groda?

Surely no garden is complete without a happy frog?

Vilket drama... / All that drama...

Klockan straxt efter fem i morse kom Zassi ner-rinnande från övervåningen och mötte mig med glada viftningar av den lilla svansstump hon har kvar. Satte på henne selen och ropade på Abi som somnat om på äsacko-säcken. Ut i den tidiga morgonen gick den lilla trion, och efter 20 meter tvärstannade Zassi.
Där stod hon, min lilla terriertös, på tre ben och var fullständigt blockhalt. Undersökte trampdynorna för att se om hon trampat på något vasst, men icke. Satte ner henne för att se om det var något tillfälligt, men icke.
Bar henne ett 50-tal meter till, till grönområdet vid lekparken, där jag satte ner henne för att se om hon var bättre, och för att hon ännu inte hade kissat. Fortfarande blockhalt.
Jaha...bar henne hem igen, och satte oss i det bästa ljuset jag kunde hitta för att leta efter minimala glasbitar eller liknande, men kammade noll.
Böjde igenom alla leder, med noll resultat. Klämde och kände på klor och tår, och tyckte att jag kanske möjligen fick en liten reaktion på tån, men å andra sidan kanske jag inbillat mig.
Lät henne ligga i soffan medan jag gjorde i ordning mig, hämtade nyvaken Andrew, väckte Liam och tappade en macka i golvet. Vid den senare händelsen kom Abi flygande som en projektil, som vanligt, men Zassi låg stilla i soffan och spetsade möjligen öronen lite extra.
Börjar ana att hon nog verkligen har skitont!
Vid halv sju packade jag ihop son och jobbväskan, och gick ut med dem i bilen. Kom tillbaka in och bar ut Zassi på gräsmattan för ev. kissning. Hon stod stilla.
Bar henne till bilen, och åkte till mormor och morfar, som idag skulle lämna Andrew på dagis eftersom Liam började jobba kl 7 och jag normalt sett skulle ha suttit på tåget.
Hos mormor och morfar låg hon stilla i fåtöljen där jag la henne, trots att frukost dukades fram i köket. Vi bar ut henne två eller tre gånger i väntan på att klockan skulle bli åtta, och jag kunde ringa veterinären, men fortfarande blockhalt och kissvägrande hund.
Veterinären sa åt mig att komma in på en gång, så än en gång bar jag ut Zassi till bilen och sen in till veterinären där han snabbt konstaterade att hon verkligen var BLOCKHALT.
Böjde igenom allt en gång. Sen en gång till, och hittade till sist en tå som hon reagerade på. Samma tå som jag tyckte att hon nog reagerat på.
Min hund hade stukat en tå. Japp. En tå.
En smärtlindrande spruta i nacken, gos och kel av världens bästa veterinärer, XL vet AB i Örbyhus, och recept på värktabletter som hon ska ta i 10 dagar.
Redan när jag satte ner henne på golvet igen stödde hon lite på benet, och ute på parkeringen kissade hon äntligen. Läääänge.
Abi tackar hjärtligt över att syrran ordnat så att hon slipper gå långpromenader på tre veckor.

Just after five am this morning, Zassi came trotting down the stairs and met me with a happy tail. Whatever tail she has left, that is. I put on her harness and called Abi, and our little trio left the house for a morning walk. 20 meters later Zassi stopped and wouldn't move. There she was, my little terrierlass, on three legs and as lame as lame can be. I examined the pads of her paw to see if there was anything stuck in them, but found nothing. Put her down to see if maybe it was just something very temporary, but not. 
Carried her the fifty odd metres to the lawn by the play ground to see if she needed to pee and to see if she was ok. Still not moving.
Well well, carried her home and sat down in the best possible light to see if I could find anything sharp in her paw, but found nothing. 
Went through all her joints to locate the pain, but found nothing. Went through toes and claws, and thought I might possibly maybe have spotted a reaction on of the toes; but on the other hand maybe I didn't. 
I let her lay on the couch and got myself sorted, carried a just woken up Andrew downstairs, woke Liam up and dropped a sandwich on the floor. At the latter event Abi came shooting out into the kitchen, as usual when food is concerned, but Zassi lay still on the couch and only pricked her ears slightly. 
Started to realise she really was in a lot of pain!
At around half six I got Andrew ready for dagis, and my work bag ready for work. Took them out to the car, and then came back for the dogs. Carried Zassi out onto the lawn to see if she would do a pee, but no. We then headed off to mormor and morfars, as they were dropping Andrew off to the day care what with Liam working at 7am and I would normally already be on the train. 
At mormor and morfar's she stayed still on the chair where I put her, despite food being put on the table in the kitchen. 
We carried her out into the garden two or three times while waiting for the clock to strike eight and thereby for the vets to open. No pee and still immobile. 
The vet told us to come in straight away, so I carried her out into the car again and then up to the vets. He quickly confirmed that she was LAME for real, and then went through the paw and the joints pretty much as I had already done. Twice. In the end he found a reaction in the toe where I thought I had noticed something. 
My dog has a sprained toe. Yep. Sprained toe.
Injected with pain relief, lots of cuddles from the greates vets I've ever met, and a prescription for pain relief we're to give her for ten days. 
Already when I put her down on the floor again, she started to put some weight on the paw again, and outside the vets she finally peed. For a loooong time. 
Abi is very pleased that her sister has got her out of the long walks for three weeks!

Minnenas regn

Regnet vräker ner ute, och vinden viner runt husknuten.
Om jag blundar tas jag tillbaka till mommos hus i finska lappmarken, där jag regniga kvällar lyssnade på regnets smattrande mot taket alldeles ovanför vårt vindsrum. Jag hör och ser vindens lek med grenarna och löven i den stora björken utanför mina föräldrars sovrum.
Mitt sommarland, där solen trots regnet alltid sken. Där renhjorden sprang förbi på vägen nedanför vårt vindsfönster. Där vi sprang över ängar; klättrade i träd; rodde ut och utforskade sjön. Där solen aldrig gick ner, och mommos sima smakade som nektar efter bastun. Där vi verkligen rodde över sjön efter vatten; klart och isande kallt källvatten. Där varmvattenberedaren var den gigantiska svarta gjutjärnsgrytan nere vid stranden. Där vi barn fick vara barn, och lärde oss allt från att hugga ved till att plocka hjortron på myrarna utan att gå vilse.
Hur jag önskar att jag fick ge samma upplevelser och frihetskänsla till mina barn!
Mommo, du saknas oss!

Bildkälla

The rain is pouring down, and the wind howls outside my bedroom window. 
If I close my eyes, I'm immediately taken back to my nanny's house in the Finnish lapland, where I on a rainy night would listen to the rain drumming aginst the roof above our attic bedroom. I can hear and see the wind playing with the leaves and branches of the big birch outside my parents bedroom window.
My summer paradise, where the sun always shone even if it rained. Where the herds of raindeer ran on the road just outside the house. Wher we ran acorss the flower filled meadow; climbed trees; took the rowing boat out to discover the lake. Where the sun never set, and nanny's sima tasted like nectar after the sauna. Where we really did row across the lake for water - crystal clear and ice cold spring water. Where the water heater was a gigantic black cast iron pot down by the lake. Were we roam free and learned all about real life, from chopping wood to picking cloudberries on the mires without getting lost. 
I so wish I could give my children the same priceless experience and sense of freedom!
Mommo (nanny), we miss you so much!

Kan själv / I can

Andrew och jag har vid läggning varje kväll börjat tacka änglarna för dagen som gått. Hittills har han bara mest legat tyst och lyssnat, men igår efter att jag sagt mina tack hörde jag hur han tyst mumlade " tack ängar" och sedan stolt  utbrast "Kunne mamma"!
Och ännu en gång svämmade hjärtat över av kärlek till och stolthet över denna underbara själ vi har förmånen att dela våra liv med!

Andrew and I have started saying thank you for the day that's been to the angels at bedtime.
He has up to now just been quiet and listened, but last night after I had said my thanks, I heard him mumbling "thank you angels" and the proudly exclaim "I could mammy !"
And once again my heart overflowed with love for, and pride of, this wonderful soul that we has chosen to share his life with ours!

Dagens scoop / Today's scoop

"Mamma, kissa!"
"Självklart älskling", säger jag samtidigt som jag springer för att hämta pottan. Det hela tar mindre än en minut.
När jag kommer tillbaka till köket ser jag att vår son lever upp till ordspråket "bra karl reder sig själv", med leksaksglasskopan strategiskt placerad och ansiktet i djup koncentration.
Nöden har ingen lag, säger man visst...

"Mammy, wee!"
"Of course love", I say as I shoot up from the chair and run to get to potty. It takes less than a minute. 
When I come back to the kitchen I see that our son has a true resourceful streak, with the toy ice-cream scoop strategically placed and looking very focused. 
When the needs must and all that...

Andas djupt / Breath deeply

Igår kväll var liten alldeles övertrött vid läggdags och kom inte till ro alls. Till sist tänkte jag att om jag ändå måste sitta där och uggla kan jag lika gärna passa på att meditera en stund.
Satte mig tillrätta i gungstolen och började djupandas. Döm om min förvåning när jag efter en liten stund hörde liknande djupa andetag från det lilla byltet i sängen, i takt med mina egna!
10-15 minuter senare sov min lilla skrutt djupt, och jag hade äntligen fått meditera en stund.
Djupandning innebär välbehövd avslappning för såväl liten som stor!

Bild härifrån

Yesterday evening out little man was too over tired to lie still and fall asleep. In the end I thought that if I have to sit there and just sit, I might as well use the time to some longed for mediation. 
Made myself sit comfortably on the rocking chair, and bugun to breath deeply. Imagine my surprise when I after a little while heard very similair deep breaths, in time with my own, coming form the little bundle in the bed!
10-15 minutes later my little rascal was far gone into the land of dreams, and I had finally got time to meditate. 
Breathing deeply gives rest and relaxation for people of all sizes!

Vad mitt hjärta vill ha / What my heart wants

Idag var jag och Andrew ut och hälsade på K, mamma H och pappa F på deras underbara gård. Solen sken, och i hagen gick två underbara kallblodstravare och ett föl och njöt av dagen.
Inga ljud bortsett från fåglarnas kvittrande och de vi själva åstadkom. Långt från samhällets alla ljud, långt från grannar ett par meter bort.
Grannar finns, såklart, men på avstånd och hela tiden med känslan av ostördhet.
Hundarna sprang runt och upptäckte alla dofter. Andrew sprang över stora ytor där inga staket satte gränser, men där det fanns skog och stenar att upptäcka.
Kände så starkt att det är ju så här jag vill bo! Det är ju så här jag vill att mina barn ska få växa upp! Det är ju det här som är livskvalitet!
Och vetskapen växte sig stark; det är så här jag SKA bo! Inte någon gång i framtiden, utan så snart det någonsin låter sig göras.
Det är det min hjärta längtar efter. Det är den framtid jag skapar för mig och min familj genom tacksamhet och kärlek.

Today Andrew and I went to see K, mammy H and daddy F on their fantastic yard. The sun shone and in the field were two North-swedish horses and a foal, enjoying the beautiful day. 
No sounds apart from the ones we made ourselves and birds singing. Far away from the all the noice of a town, far away from neighourghs within ear-shot. 
The dogs ran around examinig all the interesting smells. Andrew ran over vast spaces, with no fences forming boundaries, but with plenty of trees and stones to climb over. 
The feeling was so strong - THIS is how I want to live! This is how I want my children to grow up! This is quality of life!
With it came the intense knowledge; this is how I WILL live! Not in the future sometime, but as soon as humanly possible. 
This is what my heart longs for. This is the future I am creating for me and my family, through gratitude and love.  

Det enkla / The simple

Ibland kan det goda i livet vara något så enkelt att gå och lägga sig i en renbäddad säng, efter att täcken och kuddar vädrats i flera timmar!
Det får bli min tacksamhet idag!

Sometimes the good in life can be as simple as going to bed in clean fresh smelling sheets, after having had the duvets and pillows out to air for hours!
This is my gratitude for the day.

God morgon nya dag! / Good morning to a new day!

Ute regnar det och kylan nyper lätt i kinderna. Men vad gör det när mina älskade pojkar går upp lite tidigare för att skjutsa mig till tåget?
Vad gör det när en skön helg ligger framför oss?
Vad gör det när ett älskat Pyre gör morgongymnastik i min mage, och påminner mig om det mirakel äger rum inom mig?
Vad gör det när fåglarna ändå sjunger sin vårsång och solen skiner i min själ?
Vi är själva ansvariga för vilken känsla vi bär med oss in i den nya dagen, och jag väljer kärlek, glädje och strålande färger.
Vad väljer du?

Outside my window the rain falls and the cold gives a gentle pinch in the cheeks. But what does that matter when my favourite boys get up a bit earlier to give me a lift to the train station?
What does that matter when we have  relaxing weekend ahead of us?
What does that matter when the loved Tiny one moves around in my belly, reminging me of the miracle that's taking place inside me?
What does that matter when the birds still sing their spring songs and the sun shines in my heart?
We alone are responsible for the feeling we carry with us into the new day; and I choose love, joy and joyful colours. 
What do you choose?

Använt och används på nytt / Used and used again

Tänk vad fantastiskt bra det är att köpa begagnade saker, på så många sätt.
En ny person får chansen att uppskatta något som någon annan tröttnat på, man sparar en slant, och framförallt återanvänder vi saker istället för att köpa nyproducerat.
Idag har vi köpt en nästan oanvänd trehjuling åt Andrew, för en spottstyver. Mamman som sålde blev glad att någon annan får glädje av något som bara samlade damm i deras garage, jag blev glad över att kunna ge Andrew en mer lättrampad cykel än den han redan hade med allra gladast blev lillhjärtat som fick en alldeles egen cykel att ömsom sparka, ömsom trampa runt på. Glada miner på alla håll, alltså!

Den fina nya trehjulingen!
The great new trike

Efter en massa cykling smakar det mums med banan-mangoshake!
After all that cycling a banana-mango shake tastes great!

How I love shopping second hand! It's great in so many ways. 
Someone gets a chance to appreciate something that someone else has grown tired of, you save a bit of money and above all, we re-use rather than buy something new. 
Today we've bought a barely used trike for Andrew, and paid next to nothing. The mother who sold it was really happy to give Andrew the chance to use it instead of it collecting dust in their garage, I was really happy to be able to give him a trike easier to ride than the one he already has but happiest was my little sweet heart who got a nice red trike of his own, to kick and pedal along on. Big smiles all around! 

Underbara sol / Darling sun

Ännu en underbar dag är snart till ände. Vi har varit ute i trädgården hela dagen, och bara njutit av vädret.
Jag har varit på promenad med terriertöserna och lämnade av en sovande Andrew hos mormor och morfar. Promenaden i sig var ljuvlig på alla sätt och vis, med solen i ansiktet och vårfåglarna sjungandes i träden där vi gick. Men allra härligast var att känna mina bara fötter mot den solvarma asfalten. Årets första, men långt ifrån sista, barfotapromenad. Min fötter jublade, äntligen frisläppta ur trånga skor (hur rymliga de än är), och med riktigt kontakt med marken.
Kände på en gång hur annorlunda jag rörde mig, och hur muskler i fötter och ben fick arbeta på det sätt de är tänkta att göra. Det fascinerar mig lika mycket varje gång, hur mycket skor påverkar vårt sätt att röra oss.
Det känns underbart att veta att jag har många långa månader framför mig där jag får gå barfota och vifta med tårna.

Ett litet smolk i bägaren är dock lillhjärtats tänder. I morse klagade han över en öm tand när vi borstade tänderna, och när jag tittade såg jag att en kindtand i överkäken är helt brun och trasig. Inte undra på att han klagar över att det gör ont när jag kommer dit med tandborsten! Dags att ringa tandläkaren i morgon, och se om vi kan få en tid tidigare än den 10:e då vi är inbokade.
Jag hoppas så innerligt att denna missbildning i emaljen inte är genetiskt, och därmed inte drabbar hans permanenta tänder oxå... It's bad enough as it is now...
Stackars liten

Yet another beautiful day has come to an end. We've been out in the garden all day, and just basked in the sunshine. I took the terrier lasses for a walk, and left a sleeping Andrew a mormor and morfar's. The walk was lovely in every sense of the word, with the sun shining on my face and the birds singing in the trees as we walked past. But the true high light of the walk was feeling my bare feet against the sun warm tarmac. The first, but far from last, barefoot walk. My feet were singing with joy, finally released from tight shoes (all shoes are tight, no matter how roomy they are), and with real contact with the ground. 
I felt straight away that I moved in a different manner, and how the muscles in my feet and legs got to work the way they should. It fascinates me that shoes have such impact in how we move. It is wonderful  to know that I have many long months ahead of me where I can go barefoot until my heart's content. 


The only downside to a great day is my little sweet hearts teeth. This morning, while brushing his teeth, he complained that a tooth was aching. When I took a closer look I saw that one molar tooth was all brown and broken. No wonder it hurt when I brushed that tooth! I have to call the dentist tomorrow, and see if we can get an appointment sooner than the one that's scheduled for the 10th. 
I hope and pray that this enamel problem isn't genetic, and won't effect his permanent teeth... It's bad enough as it is now...
Poor thing... 

Kattkoll / Cat count

Det är hårt jobb att hålla koll på alla katter, men nån måste göra det!

It's a hard job keeping count on all the cats, but someone has to do it!