Hörde i de arla morgontimmarna hur vinden ven utanför husknuten, drog upp täcket ännu högre under hakan och försökte räta ut min märl-formade kropp som låg krökt runt hundar och barn. Helt utan att lyckas, som vanligt.
När Zassi några timmar senare meddelade att det absolut var dags att gå ut och lätta på trycket visade klockan på 6.15. Försökte låtsas om att jag låg i koma, men det bet inte alls på den lilla ettriga terriern, utan istället släpade jag mig ur sängen och väckte i samma veva liten hostig Andrew.
Medan jag rätade ut kroppen en led i taget, hoppade Zassi upp i stolen vid fönstret och petade undan rullgardinen, och det jag såg då fick mig att helt vilja dyka ner under täcket igen.
Hela världen var vit, och snön yrde runt i små illasinnade virvlar. Snö. Nu. Kan inte var möjligt!!!
Precis samma sak sa Abi när vi sen pulsade ut i snöyran. Hon tog varje genväg hon kunde för att komma hem, och aldrig har hon väl sprungit så fort.
Vädret till trots har dagen varit härlig, med långfrukost, snabbstädning och sen efterlängtad lekstund med Mira och Helena. Hemgjord pizza till middag, långpromenad med terriertöserna och lite brödbak på kvällningen.
Bra lördag, helt enkelt!
In the early morning hours I could hear the wind howling outside the house, pulled the duvet tighter around me and tried to straighten out my crooked body that had spent way to many hours curled around dogs and child. Without success, as usual.
When Zassi a few hours later annouced that it was high time to go out for a piddle, the clock was only 6.15 am. Did a very good "I'm in a coma"-impression, but to no avail, and instead I dragged my sorry body out of bed and managed to wake Andrew up at the same time.
As I straighted my body out, one joint at a time, Zassi jumped up on the chair by the window and managed to get her head under the blind to have a look at the world outside. What I saw outside made me want to dive straight back into bed.
The whole world was white, and the snow made vicious twirl in the wind. Snow. Now. It can't be possible!!!!
That is exactly what Abi said too, as we went outside for our morning walk. Never has she run that fast before!!
Despite the weather, the day has been fabulous with looong brekkie, a quick tidy around the hosue and then a longed for play date with Mira and Helena. Home made pizza for dinner, long walk with the terrier lasses and some bread making before the couch called my name.
Saturday, March 31, 2012
Wednesday, March 28, 2012
If only....
Om ändå ni kunde höra symfonien runt om mig!
Så här vill jag bo...
If only you could hear the symphony around me!
This is how I want to live....
Tuesday, March 27, 2012
Anam Caras
Efter en underbar familjehelg med strålande solsken och i sällskap av mina egna pojkar och min älskade söstra Therése, sitter jag nu på stiftsgården Breidagård där vi med jobbet har arbetsdagar.
Vi har haft bra diskussioner, njutit av god mat och nyss kommit tillbaka från en promenad längs med sjön och i ackompanjemang av vårens fåglar. Jag känner mig styrkt till kropp och själ!
Att komma till Åsens Djur och hälsocenter är också det en lisa för själen. Här finns en förunderlig ro där alla är välkomna, såväl synliga som osynliga vänner och besökande. Här tittar tomtar fram runt stallknuten och susar gamla damers närvaro runt i rum och sal. På ängen i dungen ekar vikingars rop och korpars rop, och i tipin finns schamanens styrka.
Här finns hästar att lära oss lugn och en åsna som stjäl allas hjärta.
Och framförallt finns här min vän, själasyster och tvillingsjäl, som känner mig så väl som någon kan känna en människa. Tillsammans har vi varit i många liv, och i detta har vi vandrat sida vid sida månget steg; ramlat och tillsammans kommit på fötter igen och har ingenting att dölja för varandra.
Den slags vänskap jag önskar att varje människa någon gång får uppleva.
Inför vår vänskap känner jag oändlig tacksamhet och ödmjukhet.
Tack, Anam Caraste; och med glädje.
After a wonderful family weekend with basking sunshine and in the company of my own two favourite boys and my Therése, I am now watching the sun set at Breidagård where I am with work.
We've had some good discussions, great food and just now a lovely walk along the lake accompanied by the birds of spring. I feel revitalised, body and mind!
Being at Åsens Djur och Hälsocenter is another way of revitalising the soul. Here you'll find a special kind of peace where everyone is welcome, visible as well as invisible friends and guests. The gnomes will peek out from behind the stable door, and the dear old ladies presence still lingers in the rooms of the house. Among the trees in the meadow you'll hear the calls of the vikings and the ravens, and in the tipi the strength of the shaman is tangible.
Here are horses that show us serenity, and a donkey to steal your heart.
And above all, here is my dear friend, soul sister and twin soul that knows me like noone else. Together we have lived many lives, and in this we have walked a long road side by side; fallen and together stumbled back onto our feet. There is nothing to hide.
The kind of friendship I wish for everyone to experience.
A friendship that fills me with gratitude and humbles me.
Thank you Anam Caraste; and I did with joy.
Vi har haft bra diskussioner, njutit av god mat och nyss kommit tillbaka från en promenad längs med sjön och i ackompanjemang av vårens fåglar. Jag känner mig styrkt till kropp och själ!
Att komma till Åsens Djur och hälsocenter är också det en lisa för själen. Här finns en förunderlig ro där alla är välkomna, såväl synliga som osynliga vänner och besökande. Här tittar tomtar fram runt stallknuten och susar gamla damers närvaro runt i rum och sal. På ängen i dungen ekar vikingars rop och korpars rop, och i tipin finns schamanens styrka.
Här finns hästar att lära oss lugn och en åsna som stjäl allas hjärta.
Och framförallt finns här min vän, själasyster och tvillingsjäl, som känner mig så väl som någon kan känna en människa. Tillsammans har vi varit i många liv, och i detta har vi vandrat sida vid sida månget steg; ramlat och tillsammans kommit på fötter igen och har ingenting att dölja för varandra.
Den slags vänskap jag önskar att varje människa någon gång får uppleva.
Inför vår vänskap känner jag oändlig tacksamhet och ödmjukhet.
Tack, Anam Caraste; och med glädje.
 |
| Andrew och hans favorit, "totton med stora näsan" - Kasper Andrew and his favourite, "horsie with the big nose" - Kasper |
 |
| Åsnegos Donkey cuddles |
 |
| Andrew <3 Kasper |
After a wonderful family weekend with basking sunshine and in the company of my own two favourite boys and my Therése, I am now watching the sun set at Breidagård where I am with work.
We've had some good discussions, great food and just now a lovely walk along the lake accompanied by the birds of spring. I feel revitalised, body and mind!
Being at Åsens Djur och Hälsocenter is another way of revitalising the soul. Here you'll find a special kind of peace where everyone is welcome, visible as well as invisible friends and guests. The gnomes will peek out from behind the stable door, and the dear old ladies presence still lingers in the rooms of the house. Among the trees in the meadow you'll hear the calls of the vikings and the ravens, and in the tipi the strength of the shaman is tangible.
Here are horses that show us serenity, and a donkey to steal your heart.
And above all, here is my dear friend, soul sister and twin soul that knows me like noone else. Together we have lived many lives, and in this we have walked a long road side by side; fallen and together stumbled back onto our feet. There is nothing to hide.
The kind of friendship I wish for everyone to experience.
A friendship that fills me with gratitude and humbles me.
Thank you Anam Caraste; and I did with joy.
Sunday, March 25, 2012
Norrut / To the north
På väg norrut för ett vansinnigt efterlängtat besök hos världens bästa häxevän och själssyster.
Idag kan inte bli annat än magisk och underbar!
Heading north for a very longed for visit in an Eden on earth were my beloved friend and soul sister likes. This day can only be magical and fabulous!
Saturday, March 24, 2012
A Little Piece of Heaven
Så här känner vi oss alla efter en underbar dag ute, från tidig morgon till middagstid. Lek med inte mindre än fyra kompisar, i omgångar, långpromenad, trädgårdsdoning och bilvård. Helt U N D E R B A R T!!!!
This is what we all feel like after a fantastic day spent outside from early morning to dinnertime. Impromptu playdates with no less than four friends throughout the day, long walk in the sun, work in the garden and car care. Absolutely F A B U L O U S!!!
Friday, March 23, 2012
Morgonbön / Morming prayer
Tack för en ny dag, fylld med livets små mirakel
Tack för de vackra färgerna som fyller mig med energi
Tack för nattens vila
Tack för kärleken runt om mig och i mig
Tack för livet
Thank you for this new day, filled with the small miracles of life
Thank you for the colours that fill me with energy
Thank you for the restful night
Thank you for the love around me and inside me
Thank you for life
Thursday, March 22, 2012
Gåshud / Goose bumps
Välkommen torsdag / Welcome Thursday
Även genom ett skitigt tågfönster är soluppgången vacker.
Idag är en magisk dag!
The sunrise is beautiful, even through a dirty window on the train.
Today is a day of magic!
Wednesday, March 21, 2012
Tankens kraft / The power of the mind
Tänk om vi alla började dagen med att känna tacksamhet för allt det fina vi har vi våra liv, istället för att gräma oss över det vi tror att dagen kommer att kasta i ansiktet på oss. Som om att den nya dagen samtidigt som den bjöd på en färgsprakande vacker soluppgång, tänkte ut tusen sätt att göra just min dag eländig.
Tänk vilken annan dag vi skulle få om vi började med att tacka för det vi fick igår och för det vi har just nu! Vi har då fyllt vår själ med positiva energier och glädje, istället för att sätta oss på nedåtgående spiral som suger glädjen ur vår dag.
Även i den mörkaste stund finns det saker att känna glädje över, men vi måste välja att se det ljusa istället för det mörka. Det valet är vårt, och ingen annans.
Likaväl som en ljus tanke leder till ännu en ljus tanke; leder mörka tankar bara vidare mot ännu mörkare tankar. Välj ljuset! Välj tacksamheten! Välj kärleken!
Imagine if we all started our day with a heartfelt Thank you for all the beauty in our lives, instead of foreseeing all the bad things the new day will through in our faces. As if the new day, while giving us an explosion of colours as the sun rises, comes up with a thousand ways of making our day miserable.
Imagine what a fantastic day we would give ourselves by starting off with gratitude towards all the good things we received yesterday, and are receiving this very moment! We have then filled our souls with positive energies and joy, instead of hopping on the downwards bound spiral that steals all the joy the day has to offer.
Even in the darkest of moments are there things to be grateful for, we just have to choose to see the light instead of the dark. That choice is ours, and no-one elses.
Just as well as a bright thougth leads to another bright thought; does a dark thougth lead to even darker thougths.
Choose light! Choose gratitude! Choose love!
Tänk vilken annan dag vi skulle få om vi började med att tacka för det vi fick igår och för det vi har just nu! Vi har då fyllt vår själ med positiva energier och glädje, istället för att sätta oss på nedåtgående spiral som suger glädjen ur vår dag.
Även i den mörkaste stund finns det saker att känna glädje över, men vi måste välja att se det ljusa istället för det mörka. Det valet är vårt, och ingen annans.
Likaväl som en ljus tanke leder till ännu en ljus tanke; leder mörka tankar bara vidare mot ännu mörkare tankar. Välj ljuset! Välj tacksamheten! Välj kärleken!
Imagine if we all started our day with a heartfelt Thank you for all the beauty in our lives, instead of foreseeing all the bad things the new day will through in our faces. As if the new day, while giving us an explosion of colours as the sun rises, comes up with a thousand ways of making our day miserable.
Imagine what a fantastic day we would give ourselves by starting off with gratitude towards all the good things we received yesterday, and are receiving this very moment! We have then filled our souls with positive energies and joy, instead of hopping on the downwards bound spiral that steals all the joy the day has to offer.
Even in the darkest of moments are there things to be grateful for, we just have to choose to see the light instead of the dark. That choice is ours, and no-one elses.
Just as well as a bright thougth leads to another bright thought; does a dark thougth lead to even darker thougths.
Choose light! Choose gratitude! Choose love!
Tuesday, March 20, 2012
Av lust och inte tvång / From desire and not obligation
Efter mitt oplanerade, och av förkylningar orsakade, blogguppehåll insåg jag att inläggen vill skrivas av glädje och anledning, inte för att "måstet" sitter på min axel och skriker i mitt öra.
Alltså kommer det tvivelsutan att bli en dag här och var utan inlägg.
Och det är ju precis som det ska vara! Det verkliga livet utspelar sig ju långt från datorns värld, och det är väl ändå där vi vill spendera mest tid??
Following my unplanned blog paus, thanks to all the lovely colds that filled the first months of the year, I realised that my writing here must come from joy and a desire to write; and not because "must do" has taken up residence on my shoulder and shouts in my ear.
There will therefore, without a doubt, be days where nothing is written.
And that is just the way it should be.
Real life takes place far away from the world wide web, and isn't that really where we should - and want to - spend the greater part of our time?!
Alltså kommer det tvivelsutan att bli en dag här och var utan inlägg.
Och det är ju precis som det ska vara! Det verkliga livet utspelar sig ju långt från datorns värld, och det är väl ändå där vi vill spendera mest tid??
Following my unplanned blog paus, thanks to all the lovely colds that filled the first months of the year, I realised that my writing here must come from joy and a desire to write; and not because "must do" has taken up residence on my shoulder and shouts in my ear.
There will therefore, without a doubt, be days where nothing is written.
And that is just the way it should be.
Real life takes place far away from the world wide web, and isn't that really where we should - and want to - spend the greater part of our time?!
Sunday, March 18, 2012
Inte enligt planerna / Not according to plan
Magsjukan har i dag gjort storstilad entré i det blå huset. Liam har fått det på alla tänkbara sätt, jag har "bara" mått tokilla hela dagen och pga allt stillsittande värker nu hela kroppen. Andrew som tillbringat natten och dagen hos mormor och morfar mår som en prins.
Helgen blev inte alls vad jag tänkt mig... I går hade jag städning och en löprunda inplanerad. Det blev istället heldagsstädning och nästan ingen motion alls.
Idag hade vi tänkt oss att åka till Uppsala, men det blev av uppenbara skäl inte av.
Dessutom går Andrew igenom en fas där han inte vill sova. Alls. Han blir jättearg och slänger sig fram och tillbaka i min famn. Misstänker att han drömmer mardrömmar, men det är svårt för en liten två-åring att berätta något sånt.
När vi ikväll läste en "Modiga Mormor"-bok slog han igenom boken precis när det började bli spännande och flodhästen tuggade sönder kanoten. Jag frågade om det var läskigt, och han nickade.
Då berättade jag för honom att Happy the Green Hippo äter upp alla läskiga drömmar, så att Andrew kan sova utan att vara rädd. Så länge Happy ligger bredvid honom i sängen äter han upp mardrömmarna. Vi pratade om det en stund, och så fick han till sist, motvilligt, somna i mitt knä på soffan i hans rum.
Någonstans mellan dröm och vaka, tittade han upp på mig och sa "Happy äter läskig dröm" och jag höll med, så jag tror att det kanske kan fungera.
Nu sitter vi utslagna i soffan, och kommer snart att gå och försöka sova.
The tummy bug has today made a grand entrance in the blue house. Liam has it in every possible way, whereas I'm only feeling really sick and don't dare eating. Andrew, who spent the night and the better part of the day at mormor and morfars is happy as larry.
The weekend was not at all what I had planned on. Yesterday I was going to tidy the house and then go running. Instead I spent almost the entire day tidying and got nearly no exercise at all.
Today we had planned on going to Uppsala, which for obvious reasons that didn't happen.
On top of that, Andrew is going through a phase of really not wanting to sleep. At all. He gets really angry, and thrases around in my arms. I think he's having nightmares, but it's hard to get a two year old to explain what's wrong.
Tonight, as we were reading his favourite book "Curageous Granny", he closed the book at the point where the hippo destroys the canoe and granny has to jump into the water.
I asked if it was scary, and he nodded. I then told him that his Happy the Green Hippo eats all the scary dreams. As long as he is in Andrew's bed, he'll eat any scary dream that comes at night. We talked about this for a while, and he then, quite reluctantly, fell asleep on my lap on the couch in his room. Somewhere inbetween sleep and wake, he looked up at me and said "Happy eats bad dreams", and I agreed. With a bit of luck, this will work wonders.
Right now we're slumped on the couch, and will soon go to bed.
Helgen blev inte alls vad jag tänkt mig... I går hade jag städning och en löprunda inplanerad. Det blev istället heldagsstädning och nästan ingen motion alls.
Idag hade vi tänkt oss att åka till Uppsala, men det blev av uppenbara skäl inte av.
Dessutom går Andrew igenom en fas där han inte vill sova. Alls. Han blir jättearg och slänger sig fram och tillbaka i min famn. Misstänker att han drömmer mardrömmar, men det är svårt för en liten två-åring att berätta något sånt.
När vi ikväll läste en "Modiga Mormor"-bok slog han igenom boken precis när det började bli spännande och flodhästen tuggade sönder kanoten. Jag frågade om det var läskigt, och han nickade.
Då berättade jag för honom att Happy the Green Hippo äter upp alla läskiga drömmar, så att Andrew kan sova utan att vara rädd. Så länge Happy ligger bredvid honom i sängen äter han upp mardrömmarna. Vi pratade om det en stund, och så fick han till sist, motvilligt, somna i mitt knä på soffan i hans rum.
Någonstans mellan dröm och vaka, tittade han upp på mig och sa "Happy äter läskig dröm" och jag höll med, så jag tror att det kanske kan fungera.
Nu sitter vi utslagna i soffan, och kommer snart att gå och försöka sova.
The tummy bug has today made a grand entrance in the blue house. Liam has it in every possible way, whereas I'm only feeling really sick and don't dare eating. Andrew, who spent the night and the better part of the day at mormor and morfars is happy as larry.
The weekend was not at all what I had planned on. Yesterday I was going to tidy the house and then go running. Instead I spent almost the entire day tidying and got nearly no exercise at all.
Today we had planned on going to Uppsala, which for obvious reasons that didn't happen.
On top of that, Andrew is going through a phase of really not wanting to sleep. At all. He gets really angry, and thrases around in my arms. I think he's having nightmares, but it's hard to get a two year old to explain what's wrong.
Tonight, as we were reading his favourite book "Curageous Granny", he closed the book at the point where the hippo destroys the canoe and granny has to jump into the water.
I asked if it was scary, and he nodded. I then told him that his Happy the Green Hippo eats all the scary dreams. As long as he is in Andrew's bed, he'll eat any scary dream that comes at night. We talked about this for a while, and he then, quite reluctantly, fell asleep on my lap on the couch in his room. Somewhere inbetween sleep and wake, he looked up at me and said "Happy eats bad dreams", and I agreed. With a bit of luck, this will work wonders.
Right now we're slumped on the couch, and will soon go to bed.
Friday, March 16, 2012
Cool snubbe / Cool dude
 |
| Ett coolt uttryck som Coola Boola tarvar en cool pose! The cool expression Coola Boola requires a cool pose! (Ber om ursäkt för dålig bildkvalitet, mobilfoto) (Sorry for the poor picture quality, taken with mobile phone) |
Tacksamhet / Gratitude
Just precis nu, i skrivande stund, när jag sitter på tåget hem från ännu en bra dag på jobbet; med solen i ansiktet och skön musik i lurarna; och vet att jag kommer att mötas av blöta barnpussar och makens varma famn när jag kommer hem - ja då kan inte livet bli mycket bättre!
Önskar er en helg full av kärlek och positiva energier; det är vi alla värda!
Right this very moment, sitting on the train home after yet a good day at work; with the sun shining in my face and relaxing music playing in the head phones; knowing that I'll be met with sloppy Andrew kisses and the hubby's warm embrace - I know that life doesn't get much better than this!
I wish you all a weekend filled with love and positive energies - we all deserve that!
Önskar er en helg full av kärlek och positiva energier; det är vi alla värda!
Right this very moment, sitting on the train home after yet a good day at work; with the sun shining in my face and relaxing music playing in the head phones; knowing that I'll be met with sloppy Andrew kisses and the hubby's warm embrace - I know that life doesn't get much better than this!
I wish you all a weekend filled with love and positive energies - we all deserve that!
Thursday, March 15, 2012
Tandläkartåget / The dentist train
Tar posto i tandläkarstolen och andas djupt. Har ombokat denna tid i nästan 6 månader, av olika anledningar, men nu var det liksom ingen återvändo.
"Vill du ha lite bedövning? Eller mycket?"
Ja tack, så mycket det bara går! Blundar när nålen närmar sig och känner sen hur det sticker till och sen bränner när bedövningsvätskan sprutas in. Inte skönt. Men ännu mindre skönt att laga tänder utan, så jag tar tacksamt emot det lilla obehaget.
Sen kör de igång - och det borras, petas, slipas, dras i mungipan, sugs och fylls i vad som ändå inte känns som en alltför lång evighet. Andades djupt och tänkte mig bort, och hoppades att jag skulle hinna med 9.05-tåget som jag tänkt mig.
2000 kr senare ser jag tåget försvinna i fjärran medan jag står med ett till hälften bedövat ansikte på perrongen. Nästa tåg går inte förrän en timme senare, så jag och mitt sneda ansikte går till det nyöppnade cafét tvärs över gatan.
Kliver innanför dörren och möts av dofter av nybakat bröd, goda kakor, bakelser och andra bakverk. Och allt jag kan beställa är en sketen kopp te!
Tror av någon anledningen inte att caféägaren skulle uppskatta det mindre blodbad på sitt golv som skulle uppstå när jag tuggar mig igenom tunga och kind, och jag vill gärna behålla båda kinderna i nuvarande skick.
Istället slörpar jag i mig mitt te, och konstaterar att en hakklapp inte hade varit helt fel alls...
I sit down in the dentist chair and take a deep breath. I have managed to reschedule this appointment for nearly 6 months for different reasons, but have now reached the point of no return.
"Would you like some local anesthesia? Or a lot?"
Yes please. A lot! A close my eyes as the huge needle get closer, and then feel a little sting and a burning sensation as the anesthesia is being injected. Not nice. But even less nice to have the teeth fixed without anesthesia, so I greatfully accept the slight discomfort.
And then they get cracking - my teeth are being probed and prodded, drilled into, my mouth is being pulled all different directions and cavities are being filled for what feels like an short eternity. I'm breathing deeply, and go far away in my mind. While hoping to catch the 9.05 train to work.
2000 SEK later - 200 Euro - I see my train vanish in the distance while I and my partially numbed face stand on the platform. Because the next train is an hour away, I go to the newly opened café across the street.
I open the door and am instantly met by the smell of bread baking, cakes, biscuits and lovely sandwiches. And all I can have is a lousy cup of tea!
For some reason, I don't think the café owner would appreciate the minor blood bath that would take place as I gnaw my way through cheek and tounge. And I kind of want to keep both cheeks in their present condition.
Instead I try to enjoy my tea, while thinking a bib would really come in handy...
"Vill du ha lite bedövning? Eller mycket?"
Ja tack, så mycket det bara går! Blundar när nålen närmar sig och känner sen hur det sticker till och sen bränner när bedövningsvätskan sprutas in. Inte skönt. Men ännu mindre skönt att laga tänder utan, så jag tar tacksamt emot det lilla obehaget.
Sen kör de igång - och det borras, petas, slipas, dras i mungipan, sugs och fylls i vad som ändå inte känns som en alltför lång evighet. Andades djupt och tänkte mig bort, och hoppades att jag skulle hinna med 9.05-tåget som jag tänkt mig.
2000 kr senare ser jag tåget försvinna i fjärran medan jag står med ett till hälften bedövat ansikte på perrongen. Nästa tåg går inte förrän en timme senare, så jag och mitt sneda ansikte går till det nyöppnade cafét tvärs över gatan.
Kliver innanför dörren och möts av dofter av nybakat bröd, goda kakor, bakelser och andra bakverk. Och allt jag kan beställa är en sketen kopp te!
Tror av någon anledningen inte att caféägaren skulle uppskatta det mindre blodbad på sitt golv som skulle uppstå när jag tuggar mig igenom tunga och kind, och jag vill gärna behålla båda kinderna i nuvarande skick.
Istället slörpar jag i mig mitt te, och konstaterar att en hakklapp inte hade varit helt fel alls...
I sit down in the dentist chair and take a deep breath. I have managed to reschedule this appointment for nearly 6 months for different reasons, but have now reached the point of no return.
"Would you like some local anesthesia? Or a lot?"
Yes please. A lot! A close my eyes as the huge needle get closer, and then feel a little sting and a burning sensation as the anesthesia is being injected. Not nice. But even less nice to have the teeth fixed without anesthesia, so I greatfully accept the slight discomfort.
And then they get cracking - my teeth are being probed and prodded, drilled into, my mouth is being pulled all different directions and cavities are being filled for what feels like an short eternity. I'm breathing deeply, and go far away in my mind. While hoping to catch the 9.05 train to work.
2000 SEK later - 200 Euro - I see my train vanish in the distance while I and my partially numbed face stand on the platform. Because the next train is an hour away, I go to the newly opened café across the street.
I open the door and am instantly met by the smell of bread baking, cakes, biscuits and lovely sandwiches. And all I can have is a lousy cup of tea!
For some reason, I don't think the café owner would appreciate the minor blood bath that would take place as I gnaw my way through cheek and tounge. And I kind of want to keep both cheeks in their present condition.
Instead I try to enjoy my tea, while thinking a bib would really come in handy...
Wednesday, March 14, 2012
English only....
Just realised tonight that there are quite a number of people over in America that are gracing this blog with their time.
I'm honestly really stunned, and honoured, that you have somehow found your way to my little corner of the Web.
I feel equally honoured towards every single one of you, no matter where in the world you are, who take a few minutes of your day to follow my blog. This blog is nothing without you.
I would really be delighted if you'd leave a comment, to give me an idea of who and where you are.
Bless you all, and take care of yourselves!
Tuesday, March 13, 2012
Välkommen HEN! / Welcome HIR!
HEN har gjort sitt inträde i den Higginska familjen!
Andrews gröna flodhäst Happy the green Hippo, som är underbart könlös har ibland benämnts "han", och ibland "hon". Igår vid nattningen då stackars Happy hamnat på golvet benämde jag helt plötsligt och spontant flodhästen "hen"!
Och helt plötsligt kändes inte "hen" som ett himla fjanteri utan fullständigt logiskt! Inte alla vill, eller kan, vara "han" eller "hon". En del är, eller vill vara, hen!
Jag som hittills resonerat att vi ju alla de facto tillhör olika kön, vi här en han eller hon, har känt att det blir totalt urfånigt att helt plötsligt hitta på ett tredje "kön". Detta som ett resultat av att ha uppfostrats underbart "könlöst" i det att jag som enda snipp-bärarande barn i familjen aldrig på något sätt behandlades annorlunda än mina snopp-bärande syskon. Vi var barn, med skitiga kläder och skrapsår på knäna, och varsitt älskat gosedjur i sängen. Att få vara bara barn och inte "flicka" eller "pojke" har jag sett som något självklart, men fått inse att så är inte alls fallet för alla. Många har verkligen puttats in i facket "snälla flickan" eller "busiga pojken".
Men så trillade poletten ner vid en diskussion med en kollega. Det handlar ju inte om att ta bort han och hon, utan att ge ytterligare ett alternativ att beskriva någon. Eller snarare, att INTE beskriva och kategorisera någon. Man kan få vara bara Happy the green Hippo, könlös och älskad ändå.
HEN är här för att stanna! Jag är omvänd! Länge leve hen!!!
HIR has made it's entrance in the Higgins' family!
Andrew's Happy the green Hippo, wonderfully gender neutral, has up to now sometimes been called "him" and sometimes "her". Then yesterday when putting Andrew to bed when Happy had ended up on the floor I said "hir", without thinking!
And all of a sudden "hir" didn't feel totally stupid, but quite logical! Not everyone wants to, or indeed can, be sorted into a "her" or a "him". Some of us wants to be, or is, a HIR!
I have, up to now, been firm in my thinking that we are in fact two sexes, we are a SHE or HE, and have thought it to be utterly ridiculous to all of a sudden create a third sex, HIR. This as a result of having been brought up totally gender-less, in the sense that despite of being the only fanny-child I have never been treated differently than my willy-carrying siblings. We were children with dirty clothes and cuts on our knees, and a loved soft toy each in our beds. To be a child instead of a "girl" or a "boy" is something I have taken for granted, but have now realised is not the case at all. Many have indeed been labelled "good girl" or "cheeky boy"
But then, while talking to a colleague, the penny dropped with a bang. It is not about erasing "he" and "she", but rather to create an additional way of describing someone. Or rather, of NOT describing and labelling someone. It is alright to simply be Happy the green Hippo, gender-less and still so dearly loved!
HIR is here to stay! I have been converted! Long live HIR!!!
Andrews gröna flodhäst Happy the green Hippo, som är underbart könlös har ibland benämnts "han", och ibland "hon". Igår vid nattningen då stackars Happy hamnat på golvet benämde jag helt plötsligt och spontant flodhästen "hen"!
Och helt plötsligt kändes inte "hen" som ett himla fjanteri utan fullständigt logiskt! Inte alla vill, eller kan, vara "han" eller "hon". En del är, eller vill vara, hen!
Jag som hittills resonerat att vi ju alla de facto tillhör olika kön, vi här en han eller hon, har känt att det blir totalt urfånigt att helt plötsligt hitta på ett tredje "kön". Detta som ett resultat av att ha uppfostrats underbart "könlöst" i det att jag som enda snipp-bärarande barn i familjen aldrig på något sätt behandlades annorlunda än mina snopp-bärande syskon. Vi var barn, med skitiga kläder och skrapsår på knäna, och varsitt älskat gosedjur i sängen. Att få vara bara barn och inte "flicka" eller "pojke" har jag sett som något självklart, men fått inse att så är inte alls fallet för alla. Många har verkligen puttats in i facket "snälla flickan" eller "busiga pojken".
Men så trillade poletten ner vid en diskussion med en kollega. Det handlar ju inte om att ta bort han och hon, utan att ge ytterligare ett alternativ att beskriva någon. Eller snarare, att INTE beskriva och kategorisera någon. Man kan få vara bara Happy the green Hippo, könlös och älskad ändå.
HEN är här för att stanna! Jag är omvänd! Länge leve hen!!!
HIR has made it's entrance in the Higgins' family!
Andrew's Happy the green Hippo, wonderfully gender neutral, has up to now sometimes been called "him" and sometimes "her". Then yesterday when putting Andrew to bed when Happy had ended up on the floor I said "hir", without thinking!
And all of a sudden "hir" didn't feel totally stupid, but quite logical! Not everyone wants to, or indeed can, be sorted into a "her" or a "him". Some of us wants to be, or is, a HIR!
I have, up to now, been firm in my thinking that we are in fact two sexes, we are a SHE or HE, and have thought it to be utterly ridiculous to all of a sudden create a third sex, HIR. This as a result of having been brought up totally gender-less, in the sense that despite of being the only fanny-child I have never been treated differently than my willy-carrying siblings. We were children with dirty clothes and cuts on our knees, and a loved soft toy each in our beds. To be a child instead of a "girl" or a "boy" is something I have taken for granted, but have now realised is not the case at all. Many have indeed been labelled "good girl" or "cheeky boy"
But then, while talking to a colleague, the penny dropped with a bang. It is not about erasing "he" and "she", but rather to create an additional way of describing someone. Or rather, of NOT describing and labelling someone. It is alright to simply be Happy the green Hippo, gender-less and still so dearly loved!
HIR is here to stay! I have been converted! Long live HIR!!!
Monday, March 12, 2012
Äntligen!! / Finally!!
Första löpturen på ganska precis 2 månader. Envisa förkylningar har satt effektiva käppar i hjulen, men nu hoppas jag att det är över och att jag kan få komma igång igen. Och så hoppas jag att kommunen sopar cykelvägarna pronto så jag får släppa fötterna fria!
Nåväl, kvällens runda var kort och långsam för att känna mig för. Det är helt klart mer blod som pumpas runt och lite tyngre att andas men i övrigt kändes det helt underbart! Bara 3 km men räknar med att vara tillbaka där jag lämnade in i vintras riktigt snart. Helt underbart!!!!
Zassi var mer än nöjd med upplägget, men tyckte det var lite väl kort...
First run in two months. Persistent colds have put a stop to any kind of exercise. But now I hope it's all over so I can start running properly again, and I also hope the council will be out to clear the grit off the streets and cycle paths so I can set my feet free again.
Tonight's run was short and sweet and meant as a test run to see how it felt. It's obviously
more blod pumping around, and the breath was a bit heavier than normal, but otherwise it felt fantastic!! I'm counting on upping the distance and be back to where I left off before winter real soon. Happy Days!! Zassi really enjoyed the running too, but said it was a bit too short....
Nåväl, kvällens runda var kort och långsam för att känna mig för. Det är helt klart mer blod som pumpas runt och lite tyngre att andas men i övrigt kändes det helt underbart! Bara 3 km men räknar med att vara tillbaka där jag lämnade in i vintras riktigt snart. Helt underbart!!!!
Zassi var mer än nöjd med upplägget, men tyckte det var lite väl kort...
First run in two months. Persistent colds have put a stop to any kind of exercise. But now I hope it's all over so I can start running properly again, and I also hope the council will be out to clear the grit off the streets and cycle paths so I can set my feet free again.
Tonight's run was short and sweet and meant as a test run to see how it felt. It's obviously
more blod pumping around, and the breath was a bit heavier than normal, but otherwise it felt fantastic!! I'm counting on upping the distance and be back to where I left off before winter real soon. Happy Days!! Zassi really enjoyed the running too, but said it was a bit too short....
När hjärtat sjunger / When the heart sings
Kan dagen bli annat än underbar när själen ler stort och älskar livet; och vackra blommor hälsar mig välkommen till mitt arbetsrum?
How can the day be anything but fabulous when the soul radiates with joy, loving life; and this beautiful burst of colours welcome me to my office?
Sunday, March 11, 2012
Söndag kväll, på annat sätt / Sunday eve, in a different way
Utspelades hemma hos mormor och morfar ikväll:
"Kom Andrew, nu ska vi åka hem"
"Nä, hemma mommo. Tova."
"Nej älskling, ikväll får du sova hemma, det är ju dagis i morgon."
"Nä, tova mommos säng"
"Har du frågat mommo och mo?
"Mommo, tova mommos säng?"
"Jadå, det är klart att du får det."
Så här sitter vi nu, barnlösa och lite vilse i vardagen. Utan barn en söndagskväll - känns lite fel. Så jag har målat hyllor och nu sitter vi här med Grey's Anatomy innan tidigt sänggående. Med The Secret - Kraften, tror jag. Och maken, så klart.
Played out at mormor and morfar's tonight:
"Come on Andrew, time to go home."
"No, home with mommo. Sleep"
"No sweetheart, tonight you'll sleep at home. You're going to daycare tomorrow, aren't you?"
"No, sleep mommo's bed"
"Have you asked mommo and mo?"
"Mommo, sleep mommo's bed?"
"Of course love, you can sleep here whenever you want to."
So here we are, child less and slightly loss in our every day routine. No child on a Sunday eve feels rather wrong. So, I've painted shelves and we are now watching Grey's Anatomy before heading to bed early. With The Secret - The Power, methinks. And hubby, of course.
"Kom Andrew, nu ska vi åka hem"
"Nä, hemma mommo. Tova."
"Nej älskling, ikväll får du sova hemma, det är ju dagis i morgon."
"Nä, tova mommos säng"
"Har du frågat mommo och mo?
"Mommo, tova mommos säng?"
"Jadå, det är klart att du får det."
Så här sitter vi nu, barnlösa och lite vilse i vardagen. Utan barn en söndagskväll - känns lite fel. Så jag har målat hyllor och nu sitter vi här med Grey's Anatomy innan tidigt sänggående. Med The Secret - Kraften, tror jag. Och maken, så klart.
Played out at mormor and morfar's tonight:
"Come on Andrew, time to go home."
"No, home with mommo. Sleep"
"No sweetheart, tonight you'll sleep at home. You're going to daycare tomorrow, aren't you?"
"No, sleep mommo's bed"
"Have you asked mommo and mo?"
"Mommo, sleep mommo's bed?"
"Of course love, you can sleep here whenever you want to."
So here we are, child less and slightly loss in our every day routine. No child on a Sunday eve feels rather wrong. So, I've painted shelves and we are now watching Grey's Anatomy before heading to bed early. With The Secret - The Power, methinks. And hubby, of course.
Saturday, March 10, 2012
Ute dagen lång / Outside all day long
Strålande solsken och underbart vårväder!!! Vilken gåva!!
Förvisso en något mulen morgon, men vad gör väl det när det sen spricker upp och bjuder oss på den mest efterlängtade vårdagen?! Vi har tillbringat nästan hela dagen ute, förutom ett par timmars kak- och tårtfrossa på 1-årskalas.
Innan dagens sockerchock var jag och den äntligen förkylningsfria skruttungen ute i lekparken. Vi klättrade, kanade, gungade och grävde av hjärtans lust innan vi kom överrens om att terriertöserna nog ville komma ut och kissa.
Medan de vita damerna samlade smältvatten och grus under sina magar, som så här års är på tok för nära marken, somnade Andrew gott i vagnen.
Efter kalasandet tog vi oss en utesväng till, medan Liam lagade cykelhjälm och sågade till hyllplan. I skogen hittade vi massor med stenar att åka kana på, nedfallna träd att gå balansgång på, otaliga småpinnar och småstenar att ramla raklång över och till sist, som pricken över i, en superfin koja som någon byggt av rejäla grankvistar lutade mot en tall. Vilken höjdare!! Mormor och Andrew kom överrens om att de skulle ha picknick där nästa gång hon hämtar på dagis.
Nu ligger två lagom grådassiga terriertöser och snarkar förnöjt efter 3 långa promenader, ett mycket nöjt sockerhjärta snusar sött i sin säng och jag väntar på den pizza maken är och hämtar.
En lördag i toppklass!!!
Splendid sunshine and the most beautiful spring day! What a miraculous gift!!
It did by all means start out as a farily overcast but warmish day, but that does not matter at all once the sun starts breaking through the clouds, giving us a longed missed spring day.
We have spent nearly the whole day outside, apart from a couple of hours spent at a 1st birthday party with tonnes of cakes and biscuits.
Before the sugar feast Andrew and I went to the park and climed, swung, jumped and slid until our hearts were content, and we agreed that the terrier lasses probably needed to go for a wee.
While the white ladies collected melt water and grit under their tummies, situated far too close to the ground this time of year, Andrew fell asleep in the pram.
After the party, we ventured outside again while Liam fixed the bike helmet and cut the shelves into the right length. This time the forest called, and there we found lots of stones to slide down from, fallen trees to balance on, endless little branches and small stones to topple over and as a grand finale a fantastic shelter built by spruce branches around a tree. Guess who was more than delighted?? Andrew and mormor quickly decided to have a picnic there when they pick him up from daycare on Tuesday.
Right now two rather grey-ish terrier lasses are snoring happily on the couch after three long walks, a very content and tired sweet heart sleeping soundly in his bed and I'm waiting for the pizza hubby has gone to get.
A Saturday doesn't get any better than this!!
Förvisso en något mulen morgon, men vad gör väl det när det sen spricker upp och bjuder oss på den mest efterlängtade vårdagen?! Vi har tillbringat nästan hela dagen ute, förutom ett par timmars kak- och tårtfrossa på 1-årskalas.
Innan dagens sockerchock var jag och den äntligen förkylningsfria skruttungen ute i lekparken. Vi klättrade, kanade, gungade och grävde av hjärtans lust innan vi kom överrens om att terriertöserna nog ville komma ut och kissa.
Medan de vita damerna samlade smältvatten och grus under sina magar, som så här års är på tok för nära marken, somnade Andrew gott i vagnen.
Efter kalasandet tog vi oss en utesväng till, medan Liam lagade cykelhjälm och sågade till hyllplan. I skogen hittade vi massor med stenar att åka kana på, nedfallna träd att gå balansgång på, otaliga småpinnar och småstenar att ramla raklång över och till sist, som pricken över i, en superfin koja som någon byggt av rejäla grankvistar lutade mot en tall. Vilken höjdare!! Mormor och Andrew kom överrens om att de skulle ha picknick där nästa gång hon hämtar på dagis.
Nu ligger två lagom grådassiga terriertöser och snarkar förnöjt efter 3 långa promenader, ett mycket nöjt sockerhjärta snusar sött i sin säng och jag väntar på den pizza maken är och hämtar.
En lördag i toppklass!!!
Splendid sunshine and the most beautiful spring day! What a miraculous gift!!
It did by all means start out as a farily overcast but warmish day, but that does not matter at all once the sun starts breaking through the clouds, giving us a longed missed spring day.
We have spent nearly the whole day outside, apart from a couple of hours spent at a 1st birthday party with tonnes of cakes and biscuits.
Before the sugar feast Andrew and I went to the park and climed, swung, jumped and slid until our hearts were content, and we agreed that the terrier lasses probably needed to go for a wee.
While the white ladies collected melt water and grit under their tummies, situated far too close to the ground this time of year, Andrew fell asleep in the pram.
After the party, we ventured outside again while Liam fixed the bike helmet and cut the shelves into the right length. This time the forest called, and there we found lots of stones to slide down from, fallen trees to balance on, endless little branches and small stones to topple over and as a grand finale a fantastic shelter built by spruce branches around a tree. Guess who was more than delighted?? Andrew and mormor quickly decided to have a picnic there when they pick him up from daycare on Tuesday.
Right now two rather grey-ish terrier lasses are snoring happily on the couch after three long walks, a very content and tired sweet heart sleeping soundly in his bed and I'm waiting for the pizza hubby has gone to get.
A Saturday doesn't get any better than this!!
Thursday, March 8, 2012
Ingen kan göra allt, men alla kan göra någonting. / Noone can do it all, but everyone can do something
Idag vill jag att du som läser detta gör en enda sak. En enda sak, för kärleken till dina barns/barnbarn/syster-och brorsbarn/gudbarns skull. För kärleken till allt levande.
För att inga barn ska behöva tvingas in i våld och förnedring.
För att alla barn har rätt till ett liv i trygghet och kärlek.
Titta på den här filmen, med ett öppet hjärta.
Sen vill jag att du agerar.
Tillsammans är starka nog att kräva förändring.
Låt oss börja här, och till slut se en bättre värld för alla.
Today I want you to do but one thing. Only one thing, for the love of your children, grandchildren, nephews and nieces, godchildren. For the love of all that is living.
Because no children should ever have to be forced into violence and humiliation.
Because all children have a right to security and love.
Watch this film, with an open heart.
Then act.
Together we are strong enough to make a change.
Let us begin here, and end in a better world for all.
Wednesday, March 7, 2012
Vilken dag!! / What a day!!!
Efter ett långt möte på jobbet slog jag på datorn och möttes av detta fina inlägg hos min absoluta favoritbloggare Malin.Vilken energiboost!!
Att sen mötas av ett härligt stort paket från Livsenergi gjorde en redan bra dag ännu bättre! Det vackra halsbandet nedan, med texten Idag I morgon För alltid, och tre böcker: Trappor till himlen av Lorna Byrne, Mellan himmel och jord av Benny Rosenqvist och The Secret av Rhonea Byrne. Här ska läsas!!!
Och slutligen, grädden på moset och veckans höjdpunkt - ridningen!
Vilken dag!!!
Att sen mötas av ett härligt stort paket från Livsenergi gjorde en redan bra dag ännu bättre! Det vackra halsbandet nedan, med texten Idag I morgon För alltid, och tre böcker: Trappor till himlen av Lorna Byrne, Mellan himmel och jord av Benny Rosenqvist och The Secret av Rhonea Byrne. Här ska läsas!!!
Och slutligen, grädden på moset och veckans höjdpunkt - ridningen!
Vilken dag!!!
After a long meeting at work, i switched on the computer and found this post on my very favourite blog. A true energy boost!!
And then to be met by a lovely big parcel from Livsenergi, containing the fab necklace above and three very longed for books: Stairways to heaven by Lorna Byrne, The Secret by Rhonda Byrne and finally Mellan himmel och jord by Benny Rosenqvist. I can't wait to dig into them, one by one!!!
And then, as a great finale to the day and my weekly highlight - my riding lesson!!
What a day!!!
Farligt, farligt; men härligt, härligt / Goodness in a bag
I ett av mina, alltför ofta förekommande, besök hos vår ytterst trevliga granne Globalen, hittade jag denna godbit. Den kommer att bli en stark konkurrent till mina nuvarande favoriter, de ekologiska gelémössen...
Det är fantastiskt goda Yoghurtfrukter från Urtekram, ekologiska och med Fairtrade-stämpel.
Gott i magen, och gott i samvetet.
Det är fantastiskt goda Yoghurtfrukter från Urtekram, ekologiska och med Fairtrade-stämpel.
Gott i magen, och gott i samvetet.
In one of my, far too frequent, visits to our very nice neighbours Globalen, I found this little bag of sweetness. It will become a very strong competitor to my present favourites - the organict Jelly mice...
And what it is is, Yoghurt fruits from Urtekram - organic and Fairtrade.
Good for the tummy, good for the conscious.
Morgonbestyr / Morning issues
Det flimrar lite lätt framför ögonen, mår lite lagom illa i halsgropen och tror inte att jag ska stå upp - för då finns det nog risk att jag svimmar lite grann.
Alla sätt att starta dagen på är bra, utom de dåliga, och sitter jag ner går det finfint. Kanske ska jag anlita någon att köra runt mig på min kontorsstol den närmaste timmen. Någon frivillig?
Och nej, det behövs inte gås hem för snart har det gått över.
Jag ska ju iväg och bada med våtdjuret Andrew tillsammans med kusinerna M och F. Gissa om han är överlycklig att favoriten M är hos mommo och mo ett par dagar!
A slight case of nausea in combination with flickering before my eyes and a feeling that standing up is not a good idea is also a way of starting the day. Will stay sitting for a while, otherwise there might be a very real chance of me fainting a bit.
But, as long as I stay sitting all is good, so I think I'll hire someone to wheel me around in my office chair for an hour or so. Any takers?
And no, I will not go home, cause this will pass before soon.
Also, I'm off swimming with Andrew after work, together with cousins M and F. He is over the moon with M staying with mormor and morfar for a couple of days!
Alla sätt att starta dagen på är bra, utom de dåliga, och sitter jag ner går det finfint. Kanske ska jag anlita någon att köra runt mig på min kontorsstol den närmaste timmen. Någon frivillig?
Och nej, det behövs inte gås hem för snart har det gått över.
Jag ska ju iväg och bada med våtdjuret Andrew tillsammans med kusinerna M och F. Gissa om han är överlycklig att favoriten M är hos mommo och mo ett par dagar!
A slight case of nausea in combination with flickering before my eyes and a feeling that standing up is not a good idea is also a way of starting the day. Will stay sitting for a while, otherwise there might be a very real chance of me fainting a bit.
But, as long as I stay sitting all is good, so I think I'll hire someone to wheel me around in my office chair for an hour or so. Any takers?
And no, I will not go home, cause this will pass before soon.
Also, I'm off swimming with Andrew after work, together with cousins M and F. He is over the moon with M staying with mormor and morfar for a couple of days!
Tuesday, March 6, 2012
Teknikens under / Wonders of technology
Att få se en liten ny människa innan den ens är född är väl i sanning ett mirakel!
Idag har vi fått mer än en liten glimt av den lilla godbit som vi får träffa i verkliga livet om cirka 5 månader, och det var lika fantastiskt som alltid.
Alla delar satt där de skulle, och allt såg bra ut och det är ju alltid skönt att få höra.
Efter två veckors förkylning denna gång, börjar jag äntligen återhämta mig så sakteliga. Men fy bubblan vad trött jag är just i kväll! Någon liten krabat vaknade när klockan visade på okristliga 03.51, och skulle absolut gå upp då. Skrik, spark och allmänt oglad lyckades vi 30-40 minuter senare få honom att somna om, och straxt efter 5 ringde det attans alarmet.
När jag sen, något försenad, väckte honom vid halv sju mumlade han "Tova mera mamma" och borrade ner huvudet i kudden. Är det bara jag som tycker att det är lite Emma Tvärtemot över det här???
Nu ska vi avverka ett eller två avsnitt till av Grey's Anatomy (det är inte hälsosamt med box sets...) och sen är det jag som ska dyka ner under täcket!!
To be able to see a brand new human being before it is even born is in truth a miracle, don't you think?
Today we have had a first few glimpses of the little sweet heart we will have the great pleaseure of meeting in person in roughly 5 months time.
After two weeks of tending a stubborn cold I am finally beginning to feel better, but unbelievably tired today. Someone, no names mentioned, woke up at the un-godly hour 03.51 demanding to go down stairs and watch telly. Kicking, screaming and generally not pleased with us, we finally managed to get him back to sleep 20 minutes later. And just after 5 the darned alarm went off.
When I, somewhat late, went to wake him up at 6.30 he mumbled "Tova mera mamma" (Sleep more mammy), and burrowed his head in the pillow. Does this picture seem slightly unfair to you too???
Now we will watch another episode or two of Grey's Anatomy (box sets should be prohibited) before diving into bed.
Idag har vi fått mer än en liten glimt av den lilla godbit som vi får träffa i verkliga livet om cirka 5 månader, och det var lika fantastiskt som alltid.
Alla delar satt där de skulle, och allt såg bra ut och det är ju alltid skönt att få höra.
Efter två veckors förkylning denna gång, börjar jag äntligen återhämta mig så sakteliga. Men fy bubblan vad trött jag är just i kväll! Någon liten krabat vaknade när klockan visade på okristliga 03.51, och skulle absolut gå upp då. Skrik, spark och allmänt oglad lyckades vi 30-40 minuter senare få honom att somna om, och straxt efter 5 ringde det attans alarmet.
När jag sen, något försenad, väckte honom vid halv sju mumlade han "Tova mera mamma" och borrade ner huvudet i kudden. Är det bara jag som tycker att det är lite Emma Tvärtemot över det här???
Nu ska vi avverka ett eller två avsnitt till av Grey's Anatomy (det är inte hälsosamt med box sets...) och sen är det jag som ska dyka ner under täcket!!
To be able to see a brand new human being before it is even born is in truth a miracle, don't you think?
Today we have had a first few glimpses of the little sweet heart we will have the great pleaseure of meeting in person in roughly 5 months time.
After two weeks of tending a stubborn cold I am finally beginning to feel better, but unbelievably tired today. Someone, no names mentioned, woke up at the un-godly hour 03.51 demanding to go down stairs and watch telly. Kicking, screaming and generally not pleased with us, we finally managed to get him back to sleep 20 minutes later. And just after 5 the darned alarm went off.
When I, somewhat late, went to wake him up at 6.30 he mumbled "Tova mera mamma" (Sleep more mammy), and burrowed his head in the pillow. Does this picture seem slightly unfair to you too???
Now we will watch another episode or two of Grey's Anatomy (box sets should be prohibited) before diving into bed.
Thursday, March 1, 2012
Kärlek utan gränser / Endless love
Smyger som vanligt in till Andrew för att ge honom en sista puss innan jag själv kryper till kojs.
Precis när jag öppnar dörren ser jag hur han, på gränsen mellan sömn och vaka, sätter sig upp. Skyndar mig in och lägger armen bakom hans huvud och lägger honom försiktigt ner igen.
Med båda armarna om min hals drar han mig närmare och ger mig en blöt puss. Leende lutar jag mig än närmare och viskar Jag älskar dig.
Just som han åter glider in i drömmarnas land lägger han handen mot min kind och mumlar Äskar.
Mina ögon svämmar över av tårar, och med hjärtat värkande av kärlek till denna lilla människa ser jag honom borra ner huvudet i kudden och sucka förnöjt.
Min tacksamhet att få vara delaktig i denna lilla människas födelse, och glädjen över att snart få vara med om en ny människas första andetag, finner inga gränser.
Precis när jag öppnar dörren ser jag hur han, på gränsen mellan sömn och vaka, sätter sig upp. Skyndar mig in och lägger armen bakom hans huvud och lägger honom försiktigt ner igen.
Med båda armarna om min hals drar han mig närmare och ger mig en blöt puss. Leende lutar jag mig än närmare och viskar Jag älskar dig.
Just som han åter glider in i drömmarnas land lägger han handen mot min kind och mumlar Äskar.
Mina ögon svämmar över av tårar, och med hjärtat värkande av kärlek till denna lilla människa ser jag honom borra ner huvudet i kudden och sucka förnöjt.
Min tacksamhet att få vara delaktig i denna lilla människas födelse, och glädjen över att snart få vara med om en ny människas första andetag, finner inga gränser.
True to my habit, I sneek into Andrew's room for a last kiss before going to bed. Just as I open the door I see him sitting up in bed, still caught between asleep and awake. I put my arm behind his back and gently ease him back into bed.
With both arms around my neck he pulls me close to give me a sloppy kiss. Smiling, I lean in even closer and whisper Jag älskar dig (I love you).
As he returns to the land of dreams, he puts his hand on my cheek and mumbles Äskar (Love).
Tears overflow my eyes, and with my heart aching of love for this little person I watch him sink deeper into his pillow and sigh contentedly.
My gratitude of having given birth to this wonderful little human being, and the joy I feel of knowing that I soon will be there to experience a brand new person's first breath, know no boundaries.
Subscribe to:
Posts (Atom)