C'est impossible!

Hörde i de arla morgontimmarna hur vinden ven utanför husknuten, drog upp täcket ännu högre under hakan och försökte räta ut min märl-formade kropp som låg krökt runt hundar och barn. Helt utan att lyckas, som vanligt.
När Zassi några timmar senare meddelade att det absolut var dags att gå ut och lätta på trycket visade klockan på 6.15. Försökte låtsas om att jag låg i koma, men det bet inte alls på den lilla ettriga terriern, utan istället släpade jag mig ur sängen och väckte i samma veva liten hostig Andrew.
Medan jag rätade ut kroppen en led i taget, hoppade Zassi upp i stolen vid fönstret och petade undan rullgardinen, och det jag såg då fick mig att helt vilja dyka ner under täcket igen.
Hela världen var vit, och snön yrde runt i små illasinnade virvlar. Snö. Nu. Kan inte var möjligt!!!
Precis samma sak sa Abi när vi sen pulsade ut i snöyran. Hon tog varje genväg hon kunde för att komma hem, och aldrig har hon väl sprungit så fort.
Vädret till trots har dagen varit härlig, med långfrukost, snabbstädning och sen efterlängtad lekstund med Mira och Helena. Hemgjord pizza till middag, långpromenad med terriertöserna och lite brödbak på kvällningen.
Bra lördag, helt enkelt!

In the early morning hours I could hear the wind howling outside the house, pulled the duvet tighter around me and tried to straighten out my crooked body that had spent way to many hours curled around dogs and child. Without success, as usual. 
When Zassi a few hours later annouced that it was high time to go out for a piddle, the clock was only 6.15 am. Did a very good "I'm in a coma"-impression, but to no avail, and instead I dragged my sorry body out of bed and managed to wake Andrew up at the same time. 
As I straighted my body out, one joint at a time, Zassi jumped up on the chair by the window and managed to get her head under the blind to have a look at the world outside. What I saw outside made me want to dive straight back into bed. 
The whole world was white, and the snow made vicious twirl in the wind. Snow. Now. It can't be possible!!!!
That is exactly what Abi said too, as we went outside for our morning walk. Never has she run that fast before!!
Despite the weather, the day has been fabulous with looong brekkie, a quick tidy around the hosue and then a longed for play date with Mira and Helena. Home made pizza for dinner, long walk with the terrier lasses and some bread making before the couch called my name.