Vet inte om jag berättat det tidigare, men vi har vårt alldels eget lilla husspöke på jobbet. Han går allmänt under namnet Arthur, och gör sig påming lite nu och då.
Innan renoveringen av hotellet var det visst två spöken, en dam som brukade kika fram i spegeln i ett av rummen i den gamla delen, men hon har hållit sig undan sedan ombyggnationen.
Det kan man däremot inte säga att Arthur har gjort! Nere i spat är han ganska ofta, och roar sig med att sätta igång vattenkokaren, ringa i telefonerna, flytta tvätten och så. Uppe i lobbyn öppnar han dörrar lite nu och då, och på nätterna ringer han i telefoner som inte ens är inkopplade. Han har himla skoj, med andra ord.
Hans senaste tilltag skedde nu i kväll när jag och en kollega satt och försökte reda ut lite rumsröror. På receptionen har vi en stor silverpunchskål, där vi har en flaska champagne och några glas. Glasen är stadig placerade på ett galler längs kanten av skålen, och skumpaflaskan står sen på botten i skålen. Mycket tjusigt.
Där satt vi med andra ord, djupt försjunkna i tankar då ett glas helt plötsligt och utan anledning for i backen med ett härligt KLIRR. Inte en levande människa i närheten av den delen av receptionen. C tittade på mig och frågade vad jag nu gjort för att irritera Arthur! Ingen av oss tvivlade det minsta på vem det var!
No comments:
Post a Comment