Klappat och klart!

Jajamensan! Nu är vi helt färdiga i Killarney!
Vi åkte ner i tisdags, och tillbringade onsdagen med att städa och huset på resten av våra världsliga tillbehörigheter. Lämnade igen nycklarna, och helt plötsligt bodde vi inte längre i Killarney. Hade förväntat mig att jag skulle känna mig lite ledsen att lämna Killarney, som trots allt varit mitt hem i Irland under ett antal år, men icke! Underligt nog! Det kändes tvärtom jättebra att få allt avlsutat här, och kunna få fart på vårat nya liv uppe i Donegal.
Vi stannade två nätter hos Liams föräldrar i Bantry, och bara njöt av att vara lediga. Det känns som att det var länge sen vi bara hade en dag eller två att inte göra någonting alls. Vi har packat, städat och kört Donegal tur och retur de senaste helgerna, så en dag av att bara vara var precis vad vi behövde.

Hur som haver, i går körde vi således upp till Donegal igen. Turen tar vanligen cirka 6,5-7 timmar, men igår satt vi självklart fast i trafik i Cork och Limerick, och sedan tillbringade vi nästan en hel timme bakom en gammal gubbe i keps. Han måste helt enkelt ha varit en gammal gubbe i keps, för han hade utvecklad ett mycket nära förhållande med mittlinjen, som han tycktes ha en mycket intressant konversation med. I 60km/timmen!!! Hur frustrerande som helst!! Liam antog en mycket intressant högröd ansiktsfärg, och spydde ur sig alla svordomar han överhuvudtaget kunde komma på, plus ett antal helt nyuppfunna!

Men, vi kom fram till Letterenny i slutänden. Nästan 9 timmar efter att vi lämnat Bantry!!!
Och blotta tanken på att vi måste göra samma resa igen nästa helg för J & M's bröllop känns inte direkt jättebra....
Men, vi kan åtminstone trösta oss med en droppe alkohol eller två efter nästa veckas resa....