Kanske det vänder nu....

Lyckan alltså, för den har lyst med sin frånvaro den senaste veckan...
Det var huset som vi var lovade som helt plötsligt inte längre fanns tillängligt; en hyrskåpbil som vi lyckades göra en buckla på; en hyresvärd som medan vi var på väg norröver med flyttlasset, messade och sa att han skulle vilja visa ev. nya hyresgäster vårat hus i helgen, och kunde vi se till att det var i visningsbart skick... ingen ände på det! Som att gång efter annan få näsan över vattenytan, hinna ta ett litet andetag innan någon med ett skratt trycker huvudet under vattnet igen. Suck...

Vi har - tack och lov - även fått goda nyheter igår och idag. Det började med att M ringde mig medan vi var på väg upp och sa att R (damen som äger det hur vi skulle ha hyrt) kände sig lite illa till mods över hur det gått med huset, och talade om att hon även ägde ett annat hus som vi skulle kunna få hyra. Huset är i behov av renovering, och hon hade planerat att göra det nästa år men ska nu istället se till att få in ett nytt kök, nya mattor och kakel så att vi kan flytta in om 2-3 veckor. HÅLL TUMMARNA!!!

Sedan ringde de från verkstan som fixar min bil, och talade om att bilen fortfarande inte gick som den skulle, och kunde de ha kvar den till måndag för att fixa den. Talade om att jag behöver bilen på söndag för att ta mig till jobbet, så killen sa att han skulle kolla om det var möjligt att ordna det på något sätt. 15 minuter senare ringde han tillbaka och sa att en av killarna skulle jobba övertid för att plocka isär förgasaren, göra ren den och sen montera ihop hela rasket igen. Det hela borde vara klart lördag morgon.

Idag på morgonen lät jag två aningens...sköra grabbar stanna i respektive säng (återigen alltför många flaskor vin, av vilka jag - vis av skadan - endast drack 1,5 glas)medan jag tömde skåpbilen på alla våra pinaler. Jag ger mig f-n på att någon illasinnad varelse har gett våra saker förmågan att föröka sig genom celldelning!
Hur som haver, åkte sen ner till hyrfirman för att lämna igen bilen. Som den punktliga svenne jag är var jag där, inte bara i tid, utan nästan en halvtimme för tidigt! Jag trodde nämligen att han öppnade halv tio, men icke sa nicke!! Jag var lite nervös över vad han skulle säga om bucklan på bilen, men han sa bara tt den var betydligt mindre än han trott, och att det förmodligen inte skulle kosta skjorten. Tack för det!!
Sen gav han mig dessutom skjuts till verkstan, där jag hoppades hitta en färdigreparerad bil.

Visst var bilen färdig!! Nu kan jag ta mig till jobbet imorgon utan att behöva vifta med tummen! Tack och lov...

Måtte nu alla dessa förbenade bedrövelser vara slut nu, så att det kan börja flyta på lite igen. HÅll tummarna hörni, och skicka en liten påminnesle till han därovan att ibland är ENOUGH ENOUGH!!