Donegal

Ja, så har jag då anlänt i Donegal. Efter ett hjärslitande avsked från Liam och hundar satte jag mig i bilen och körde de 7 timmarna upp till norra änden av landet. Många långa timmar i bilen, men det hela gick faktiskt riktigt bra. Anlände i Letterkenny runt sju-snåret, och mötte upp med M. Tillsammans körde vi till Buncrana för en snabbtitt på hotellet innan vi återvände till M's hus i Letterkenny.
Beställde en pizza, och bestämde oss för att ta ett glas vin till maten.
FYRA flaskor senare snubblade jag upp för trappan till sängen, och vaknade följande morgon med århundradets baksmälla! Borde jag inte vid det här laget veta att 4 GLAS är mer än tillräckligt! Fy fabian, vad jag inte mådde bra.
Inte direkt det bästa sättet att börja en nyanställning på, med rödvinsbaksmälla.... Tog mig in till jobbet och avverkade vad som kändes som en evighet innan D lät mig åka hem en timme tidigare eftersom jag har en sån lång resa till Letterkenny. Ramlade uppför trappan igen och tvärslocknade.
Hotellet verkar vara helt ok, och de flesta av mina kollegor verkar vara trevliga. Jag jobbar dock med ett helt nytt datasystem, så det är lite att hålla reda på, men det hela är ju uppbyggt på mer eller mindre samma sätt så det funkar rätt bra. Lite kul med en utmaning.

Letterkenny är en relativt stor stad (efter irländska mått), snäppet större än Killarney, och inte nåt ställe där jag skulle vilja bo. Inte för att staden i sig inte är trevlig, utan snarare för att det är lite för stort. Buncrana verkar vara en mer sarig stad, så det blir nog bra. Jag ska i morgon prata med den kvinna som äger huset som vi eventuellt ska hyra, så jag hoppas att det går vägen och att vi kan flytta in på en gång. Det är lite jobbigt att bo i resväskor, och att ha bilen full i grejor.

På onsdag bär det av tillbaka till Killarney för att hämta resten av mina ägodelar, och givetvis Liam och vovvarna. Ska bli så skönt att se dem igen!

Men inte vore mitt liv mitt, om det inte var lite krokar i vägen. Idag när åkte hem från jobbet började bilen hacka lite. Min bil, har ju som vanligt, lite egna idéer om hur saker och ting ska fungera, så jag oroade mig inte så där väldigt mcyket. Inte förrän bilen dog, vill säga! Och min vana trogen ringde jag pappsen. Inte för att han kan göra så där väldigt mycket, på andra sidan havet som han är, men kanske kanske kan han magiskt tala om vad det är för bilen, och bilen då kan fungera igen. Eller nåt...
Och faktiskt så fungerade det den här gången!! Ett par minuter efter att jag lagt på luren, och stod där vid vägkanten lyckades jag faktiskt starta upp Nissan igen, och åka vidare. Förvisso går den hysteriskt högt i varv, men jag kom i alla fall hem.
Och när jag senare begav mig ner till "the chip shop" gick den som en dröm! Så kanske kan den faktiskt funka alldeles yperligt i morgon när jag ska till jobbet igen. Efter det ska jag lämna in den på lagning, medan jag i hurd van tar mig ner till Killarney igen.

Har inte hunnit ta några bilder ännu, men så fort jag gör det lägger jag ut dem här. Det är mycket vackert här, med berg och vatten, så jag kommer nog att trivas som fisken i vattnet. Dessutom ska det finnas massor med vandringsleder, och det passar ju mig alldeles ypperligt!