Hela vägen från Stockholm till Skavsta hade jag ett par rader bakom mig en liten flicka, som överhuvudtaget var allt annat än imponerad av att behöva sitta still på en tråkig buss. Således hittade hon på egna sätt att roa sig, och alla dessa - eller snarare detta enda sätt - innebar högljutt skrikande. I nästan två timmar. Roligt?? Näe, inte mycket. Har förvisso förståelse för att det inte alltid är helt enkelt att resa med små barn, men om fadern i vars knä flickan satt åtminstone sett ut som att han försökte få henne att vara tyst hade jag varit så oändligt mycket mer förstående.
När jag sen äntligen hittade ett ledigt säte på flyget, hamnade jag givetvis framför samma underbara barn igen! Jippie... Eller nåt. Killen bredvid mig och jag suckade samstämt och såg en lång flygresa framför oss. Men - under över alla under. Barnet var riktigt tyst denna gång. Förmodligen jättetrött. Men se, då hade jag istället framför mig en man som pratade NON-STOP om Sverige och andra länders syn på Sverige, om hans resande, och allt han gjort, sett och upplevt. Tror fantamig att han inte ens hämtade andan på hela tiden. Och han verkade dessutom vara helt övertygad om att alla andra inom 200m omkrets var precis lika fascinerade över allt det kloka han hade att säga som han själv var. Inte ens i-poden lyckades dränka hans röst.
Att sen tillbringa natten på Stansted är allt annat än bekvämt. Mycket långt därifrån.
Eftersom jag inte landade förrän halv elva, var inte någon av de sittplatser utan armstöd, där man faktiskt nästan kan ligga, lediga, så jag gjorde som så många andra - pinkade in en del av golvet som "mitt" revir. Lade så ut jacka och tröja på golvet, och gjorde det (o)bekvämt för mig själv. Runt om mig var det människor som uppenbart hade vanan inne med hela "sova-på-golvet-på-flygplatsen"-grejen, för de hade minsann med sig sovsäckar av olika modeller och tjocklekar. Lekte ett tag med tanken på att helt sonika skaka en sovande människa ur en av dessa kokonger, och bädda ner mig själv istället. Men, rikigt så desperat var jag inte. Inte långt ifrån dock... Sov väl kanske hela 2 timmar, i omgångar om 30 minuter eller så. Eller slumrade är väl kanske mer korrekt.
Väl hemma i min lägenhet, snubblade jag i säng för att sova i ett par timmar. 4 timmar senare vaknade jag, mycket ovilligt, duschade och fick mig själv att nästan se mänsklig ut. Var en duktig flicka och packade genast upp väskorna, tog ut resväskan i förrådet och mötte sen upp med S för lunch. Nu är det åtskilliga timmar senare, och jag gör allt för att hålla mig vaken, i alla fall ett par timmar till... zzzzzzzzzzzzzzzzzzzz
No comments:
Post a Comment