Tack och hej leverpastej!

...men ännu är det skottpengar på alla dessa så otroligt korkade bussturister. Vi hade en gäst som gick upp till A i baren och bad om en "Scotch on the rocks, with no ice". HALLÅ!!! Helt borta den dag hjärnorna delades ut eller?? Man blir som lite mörkrädd...

Men, hur som haver. Jag är som sagt ledig idag, men pallrade mig ändå in till jobbet med en sak i sinnet. Att lämna in min avskedsansökan. FINALLY!!
Gick in till M på kontoret och möttes av ett Oh there you are, I've missed you! Vilket inte gör hela säga-upp-mig-grejen enklare... Klämde ur mig att jag skulle vilja låna honom och hans öra en minut eller så, varpå han tittar på mig och säger: Is this the Chat I think it is? Och det var det ju. Som tur är har vi tillbringat en hel del tid de sista tre fyra dagarna med att svära över detta förbenade hotell, så jag visste att vi trots allt befann oss på mer eller mindre samma våglängde. Problemet här är ju att jag dessvärre inte kan säga sanningen om vart jag ska börja, eftersom det skulle kunna resultera i att min blivande chef får sparken från sitt jobb på hotellet, och jag tycker inte om att ljuga. M sa att han tycker att det är en gigantisk förlust för hotellet, men att han från ett helt personligt perspektiv förstår mig till fullo, och att inte kommer att vara långt efter mig i fråga om att överge det sjunkande skeppet. Han har nämligen sökt jobb på ett av de fem stjärniga hotellen i stan. Jag hoppas verkligen att de anställer honom, för han är fenomenalt duktigt!!
M följde mig sen ner till receptionen, och sa att han uppskattade att jag kommit till honom först, men att jag måste tala med B oxå. Ja, sa jag och log inombords, eftersom B är min nya chef. Inne på B's kontor tog så en något absurd konversation plats, där jag lämnade in den avksedsansökan som vi både redan visste skulle lämnas in för att jag skulle kunna börja jobba för honom. Han var så tvungen att fråga de sedvanliga frågorna om varför jag vilja sluta, och om det skulle göra någon skillnad om han erbjöd mig mer pengar. Varpå jag svarade att det inte skulle göra någon skillnad, eftersom jag fått ett sånt bra erbjudande som jag inte kunde tacka nej till. Han log så, och sa att jag kunde få en vecka ledigt innan jag började hos honom. Så tack och bock, sa jag och knallade ut från kontoret, med ett ton mindre på mina axlar!