Jaha....

moster Sinnikka och kusin Rose-Marie, sluta skäll!!! Jag uppdaterar ju nu! Och ska försöka göra det lite oftare. Lovar, Lovar, Lovar!!

Det har ju som bekant hänt ett och annat sedan sist, men vi börjar väl från början:

Mina ömma föräldrar anlände till Cork flygplats lördagen den 8e, och där väntade självklart jag, Abi och Zassi! Man kan säga att de var ganska ensamma om att tillhöra släkten Canis Familiaris... Men det struntade de ganska högeligen i! Liam jobbade dessvärre, så han fick vara nervös alldeles på egen hand på jobbet!!

Det var helt underbart att träffa de (ganska) nyblivna pensionärerna igen, det var ju ungefär ett halvår sen sist.

Vi packade in oss i bilen, och begav oss mot Killarney. Givetvis stannade vi till på affären där Liam jobbar, för att säga hej.

Vädret gjorde som vädret gjort de senaste veckorna, dvs - ingen hejd på regnet och blåsten! Och eftersom våran ytterdörr är av modell äldre, och därmed modell mindre tät, fullkomligen viner vinden in i springorna. Liam och jag har sedan den dag vi flyttade in sagt att vi ska skaffa utrustning att täta dörren med.

Nu hade jag ju min kära moder på besök, och som den tyg-tokiga dam hon är, kom hon på en omedelbar och himla smart lösning - draperier!! Så nu har vi dubbla gardiner hängande för dörren, och därmed inget drag, och mycket mindre ljud från vägen utanför!!

Med sig i resväskorna hade de allt man nu kan tänka sig behöva för ett svenskt julbord, som vi skulle intaga på min födelsedag. Inklusive julskinka!!!

Liam högg tag i lösgodiset när han kom hem, och vägrade låta mig komma ens inom sniffavstånd till godispåsen! Snåljåpen där!!

På söndagen begav vi oss in till stan för att gå på - en alldeles för liten - julmarknad, och samtidigt passa på att köpa lite julklappar. Och givetvis hinna med en Guinness eller två.

Hela måndagen gick åt till att förbereda julmaten. Liam hade tagit ledigt, och fick (mycket nervös) tillbringa hela dagen med mamma och pappa. På kvällen gick vi till Robertino's för en helt undebar middag, med fantastisk mat och vin. Det var bara vi och ett till bord, så servicen var av första klass. Underbart att bli så uppassad!

På tisdag morgon väcktes jag med frukost och Bucks Fizz på sängen! Vilken lyx!! Gjorde mig sedan redo för jobbet, bara halvdag eftersom jag fyllde år och mina "päron" var här.

Slutade klockan ett, efter en helt tämligen overksam dag. Min kollega P började tala om för mig redan vid elva att jag kunde gå hem. Det var ju så himla lugnt...

Väl åter i Lissivigeen, anlände straxt Liams föräldrar oxå och med dem två härliga paket till mig. I det ena - en kamera!! Och i det andra en kameraväska med stativ!! Hela familjen hade gått ihop och köpt mig en kamera!

Vi fikade lite och Liam blev stadigt mer och mer...fipplig. Till sist bad han mig att ta en bok och gå och sätta mig i vardagsrummet en stund. När jag väl släpptes ut därifrån, fick jag veta att vi skulle ut och åka en sväng. Vi packade in hundar och föräldrar i bilarna och jag fick heligt lov att blunda hela vägen.

Resan tog oss till Torc Waterfall. Jag hade givetvis kameran med mig, och knäppte kort i alla möjliga och omöjliga vinklar på väg till själva vattenfallet. Väl där tog Liam fram en liten ask ur sin ficka, och frågade mig på klockren svenska om jag vill gifta mig med honom!!

Med ring på fingret, skålade vi sen i medhavd champagne!!

Vilken födelsedag!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag behöver inte säga att mamma och pappa var nästan lika lyckliga de, äntligen blir det folk av minstingen!!