Wednesday, January 11, 2012

The only way is up!

En kopp första hjälpen.
First aid in a cup...
                                             
Efter en natt med lite sömn där jag istället först haft sällskap av en mini-kickboxare som skrikit efter en"bam" (banan, såklart) och sen, en halvtimme innan alarmet, haft en toknödig terriertös dansandes  en jigg på sovrumsgolvet innan jag släpade mig ur sängen. Tätt följd av den bam-skrikande kickboxaren.
Öppnade dörren åt Abi innan hon gjorde kafferep av den, skalade en banan åt sonen, släppte in terriertösen  och snubblade uppför trapporna i ett fåfängt försök att få lite mer sömn.
Fåfängt, för nu var ju kickboxaren mätt i magen och full av energi. Och alarmet påpekade att det i alla fall var dax att gå upp, så sluta sjåpa sig nu!
På väg från tåget till jobbet genom slaskvåta gator i staden, inser jag dessutom att de byxor jag så klokt lade fram igår kväll var anpassade till skor med klack. Inte de tämligen klacklösa skorna som prydde mina tassar, dagen till ära pyntade med omaka strumpor.
Tänker för mig själv att "the only way is up", så nu kan det bara bli bättre!!

After a night with far too little sleep due to a mini-kick boxer demanding to be fed a "bam" (banana, that is), and then a terrier lass doing a little jig on our bedroom floor to make me aware of her need to be let out. NOW!! Dragged my sorry self out of bed, followed by the bam-howling kick boxer, and down the stairs to let Abi out before she turned the front door into tooth picks. Grabbed and peeled a banana for the litlle one, let the doggie in again, and clambered up to bed, hoping in vain to catch some more sleep. In vain, because now the little kick boxer had a tummy full of "bam" and was full of energy. And the alarm kindly pointed out that it was time to get up any way so stop feeling sorry for myself. 
On my way from the train to work, through wet city streets, I realised that the trousers I had chosen the previous night, were suited to shoes with heels. Not the more or less heel-less shoes that adorned my, odd-socks clad, feet.
"The only way is up" I thought to myself, so this day can only get better! 


No comments: