Eller Man Tager Vad Man Haver! Var ut med hundarna nu på kvällen, och hittade en alldeles nyligen ihjälkörd kanin. Som den inbitne Barfare jag nu är tänkte jag Wow! Kanin har inte hundarna fått någongång! Tittade mig lite omkring, och bestämde mig för att hämta kaning på vägen tillbaka hem. Ett sånt gyllene tillfälle kan man bara inte förbise. Ringde till Liam och bad honom möta mig med bilen och en plastpåse att lägga den lilla kaninen i. Nu hann jag tillbaka till kaninen innan Liam var där, så jag tog resolut tag i bakbenen och började traska hemåt. Hade jag tänkt efter före, vilket ju som bekannt inte är min starka sida, hade jag insett att två terrier i ena handen och en död kanin in den andra inte är den allra bästa idén. Abi tog det hela med ro, men Zassi skulle j-lar annamma döda den minst en gång till, och lyckades två gånger få redigt tag i den och drog för kung och fosterland. Bestämde mig då att det kanske skulle vara bäst att vänta på Liam...
Väl hemma presenterades så nästa problem - flå och ta ut innanmätet... Det har man inte gjort så där himla många gånger! Ringde Liams mamma och frågade om hon visste hur man gjorde, vässade filékniven och skred till verket. Eller, jag lät Liam skrida till verket med att öppna den lilla pälsbollen, och medan han kräkets tog jag ut innanmätet. Sen gjorde vi gemensam sak med att flå den. Och nu ligger den prydligt i en plastpåse i kylskåpet i väntan på att bli hundmat i morgon.
Man får åtminstone vara glad att det inte var en hjort!!
No comments:
Post a Comment