Minuslista...

...hamnade jag på i morse. Och ganska långt ner på listan därtill.

Helgmorgon innebär, nu i dessa vintertider när det blir mörkt tidigt, LÅNGpromenad med hundarna. Gärna ut i parken, upp i bergen eller någon annanstans där vi inte kan gå i veckorna. Idag bar det iväg ut till Meeting of the Waters. Eller i alla fall den delen av parken. Det började dugga litegrann när vi släppte av Liam på jobbet, men det var helt ok. Eftersom att jag nu råkar bo i Irland, landet där Murphy's Lag myntades, regnade det en aning mer när vi kom fram till parken. Men en stunds promenad i regn har inte dödat någon, så vi knatade glatt iväg.

Men, nu skulle ju inte jag vara jag om jag inte helt plötsligt upptäckte en stig jag inte sett tidigare (efter ungefär 30 minuters promenad i nu ganska påtagligt regn) och bestämde mig för att kolla hur lång den var och vart den tog vägen. Hade en aning om var den borde komma ut, och det var inte så långt borta. Och det var ju JÄTTEFEL!! Vi gick och vi gick och vi gick... En kopplad Zassi först, glad i hågen, därefter en lagom blöt matte, och sist en långt ifrån road, genomblöt fryslort vid namn Abi. När vi sent om sider kom tillbaka ut på den asfalterade gångvägen stannade jag till och kollade lägen med Abi. Hon skakade som ett litet asplöv och såg ut som att hon helst skulle vilja bita mig rejält i ändalykten. Funderade ett tag på att lyfta upp henne och stoppa den lilla go'biten innaför västen, men insåg att det bästa sättet för henne att hålla sig varm var att fortsätta gå. Efter ungefär 90 minuters promenad i mer eller mindre hällande regn kom vi så tillbaka till bilen. Vid det här laget tyckte inte ens Zassi att jag förtjänade att kallas matte...

När vi mycket senare skulle ge oss iväg och titta på den kennel där tjejerna ska vara inhysta när vi åker till England, SPÖregnade det, och båda hundarna totalvägrade kliva utanför dörren. De tittade på mig och tänkte högt: HA, tror du vi tänker gå på det igen? Inte en susning, bruden, VI STANNAR HÄR! Och det är här det är så himla händigt att inte ha stora hundar, för jag tog dem helt sonika under vardera arm och gick till bilen!

Kenneln var så bra som en kennel kan bli, och mannen som äger den verkar mycket trevlig och uppriktigt mån om de hundar han har i sin vård, så det blir nog bra...

Nu ska jag gå och stoppa lite cider i kylen, för ikväll kommer Elaine över för en skitsnackarkväll. Med KOPPARBERGS Cider! Och Bulmers, såklart!