Typiskt...

Masade mig ur sängen klockan 8 i morse, för att äta frukost i lugn och ro innan jag gick till gymmet två timmar senare. Jobbade till elva igår kväll, och somnade inte förrän runt halv ett, ett, och var således ganska trött när klockan ringde. Packade väskan och lämnade lägenheten med en sista längtansfylld blick på sängen. Solen sken och fåglarna kvittrade, nästan som en vårmorgon! Bra dag, tänkte jag och styrde kosan mot gymmet, bara för att upptäcka att fanskapet inte öppnar förrän klockan 12!! Ingen bra dag längre... Kan ju liksom inte gå och lägga mig igen, så funderade på att gå ut och gå istället, men är bara för huggans trött. Min kompromiss blir att ta ett bad.

Okej, nybadad och fräsch som en nyponros. Men givetvis ringde SW precis som jag satte första foten i badet. Avlade rapport om vad som hände efter att jag lämnat Thanksgivingmiddagen häromkvällen, och det var mer än bara lite dokusåpa över det hela. Fann mig själv lovandes att laga lunch åt oss båda så att hon i lugn och kunde våndas över kvällens händelser. Detta innebar i sin tur att mitt lååååånga bad blev ett kooort - eller i alla fall kortare - bad.

Så, mot köket gott folk!!