I dag begav vi oss till stenbrottet med Ashiki för ett kvällsdopp. Abi och Zassi fick tyvärr stanna hemma då vi inte visste hur mycket hundar det skulle vara där. Nu var vi i princip ensamma, så nästa gång kan vi gott ta med oss hela gänget.
Ashiki var rätt tveksam till det här med att gå djupare än att han hade fotfäste, men med lite hjälp fick han sig en simtur han med. Eller ett par stycken faktiskt, med en kampleksak som belöning i vattnet.
Att påstå att han var helt gillande inför det här med att simma är att överdriva rätt rejält, men vi hoppas att det kommer att vända om vi fortsätter åka och bada lite nu och då. Det märks även helt klart att det är jobbigt, inte bara psykiskt, att simma på djupt vatten. Han sover som en stock nu!
Det var allt för idag, nu ska vi alla lägga huvudet på kudden och få lite skönhetssömn!
Monday, June 29, 2009
Mediterranean Sweden
Back at work after a FABULOUS weekend! It has been glorious in every sense of the word. On Friday I went to the Kennel club in Sala to watch a group of very good dogs and owners train their dogs under the watchful eye of Maria Hagström. My first doggie course, and I thoroughly enjoyed listening to all the tips and instructions. There is soooo much to learn, and I'm going to enjoy every step of the way!
Later the same evening Liam and I packed dinner, dogs and fishing gear into the car and went down to Järndammen. The dogs ran around like lunatics, Liam got scorched in the sun while fishing and I lit the fire and got dinner started. On the menu we had sausage, corn on the cob in tinfoil and potatoes in tinfoil. The latter ones I put on the hot, glowing coal to bake away while I enjoyed the silence.
It was a truly magical evening, with the sun glittering in the lake, birds singing and silence. I realised there and then, that that is what life is all about! Away from stress, cars and concrete...
Dinner turned out well, and the dogs enjoyed their chicken too.
Returning to the car later on were two thoroughly content people and three happy, tired dogs.
On Saturday Ashiki and I headed out into the wilderness to Carina's lovely house. Here we met up with Yvone, Blaze and Cibel and Viktoria with Olle. All three siblings were over the moon to meet again, and ran around like lunatics. After a while we brought out the doggie swimming pool, where Ashiki and Cibel were right in their element. Olle stood watching with a facial expression saying - pools are for babies, I swim in the REAL lake! He didn't get as much as a paw wet. Until they found the muddy ditch that is... Oh the joy of running, digging, jumping and playing in truly muddy yucky water!
Well, at least they were as happy as three 5-month old monsters can be!
Hmm...2 monsters and a Heffalump to be precise. The Heffalump being my Ashiki of course. Cibel and Olle are really petit-looking dogs compared to Ashiki, who bears more resemblence of a Heffalump. More fur, sturdier built and in all fairness a little bit chubby. Not a lot though, but a bit. But they are all three of them totally adorable, and I wouldn't want my Ashiki any other way!
I did weigh him when I got home though, hearing that the others weigh in and around 14-16,5 kg. Ashiki weighs 18 kg! Heffalump for sure. ;)
Yesterday we spent on the beach.
The temperature peaked - according to our themormeter at home - at 29,3 degrees! At one point it was 26,8 degrees outside, and 26,6 inside. Phew! But no, I'm not complaining in any shape or form, I LOVE IT!
Working my last week before the holidays, and found out this morning that the train I usually take at 6.55 is not running during the summer. Today I took a replacement bus, which takes an hour, but for the rest of the week I think I'll take the 06,07 train. Happy days!
Later the same evening Liam and I packed dinner, dogs and fishing gear into the car and went down to Järndammen. The dogs ran around like lunatics, Liam got scorched in the sun while fishing and I lit the fire and got dinner started. On the menu we had sausage, corn on the cob in tinfoil and potatoes in tinfoil. The latter ones I put on the hot, glowing coal to bake away while I enjoyed the silence.
It was a truly magical evening, with the sun glittering in the lake, birds singing and silence. I realised there and then, that that is what life is all about! Away from stress, cars and concrete...
Dinner turned out well, and the dogs enjoyed their chicken too.
Returning to the car later on were two thoroughly content people and three happy, tired dogs.
On Saturday Ashiki and I headed out into the wilderness to Carina's lovely house. Here we met up with Yvone, Blaze and Cibel and Viktoria with Olle. All three siblings were over the moon to meet again, and ran around like lunatics. After a while we brought out the doggie swimming pool, where Ashiki and Cibel were right in their element. Olle stood watching with a facial expression saying - pools are for babies, I swim in the REAL lake! He didn't get as much as a paw wet. Until they found the muddy ditch that is... Oh the joy of running, digging, jumping and playing in truly muddy yucky water!
Well, at least they were as happy as three 5-month old monsters can be!
Hmm...2 monsters and a Heffalump to be precise. The Heffalump being my Ashiki of course. Cibel and Olle are really petit-looking dogs compared to Ashiki, who bears more resemblence of a Heffalump. More fur, sturdier built and in all fairness a little bit chubby. Not a lot though, but a bit. But they are all three of them totally adorable, and I wouldn't want my Ashiki any other way!
I did weigh him when I got home though, hearing that the others weigh in and around 14-16,5 kg. Ashiki weighs 18 kg! Heffalump for sure. ;)
Yesterday we spent on the beach.
The temperature peaked - according to our themormeter at home - at 29,3 degrees! At one point it was 26,8 degrees outside, and 26,6 inside. Phew! But no, I'm not complaining in any shape or form, I LOVE IT!
Working my last week before the holidays, and found out this morning that the train I usually take at 6.55 is not running during the summer. Today I took a replacement bus, which takes an hour, but for the rest of the week I think I'll take the 06,07 train. Happy days!
Tuesday, June 23, 2009
Cigarette stop!! Tandfén jobbar övertid!
Today I can proudly announce that my fabulous hubby has been smoke free for 2 weeks!! I’m so proud of him, cause God knows it hasn’t been easy. He’s by no means over all hurdles yet, but over quite a few, high ones.
The weather gods are finally smiling at us again, with clear blue skies and sunshine. Travelling to and from work on the train, I haven’t even had my usual half hour snooze cause I’ve been so full of energy. It amazes me how much easier life becomes as soon as the sun shines. The entire country comes to life, and everything happens outside. I just so wish we had a small garden or at least a balcony.
Sitting on the train this morning, I was again struck by the beauty of this country. The green fields, lush forests with openings in which you see red houses surrounded by green gardens. I’m so proud to say this is my home country. No sandy Hawaiian beach can ever beat a Swedish summer at its best. For those of you who haven’t experienced it yet, don’t wait another minute! Welcome to my paradise!
Now over to the four legged world.
I förrgår var vi ute på långpromenad runt Järndammen; jag, Abi, Zassi och Ashiki, medan Liam fiskade Det var ingen hejd på allt spring i benen efter bilresan hem från Tierp! Allra helst Zassi var överlycklig att få springa fritt efter alltför länge i koppel. Visst hade hon sin lina efter sig, men den hindrar inte henne ett dugg, och ger mig en känsla av trygghet.
Zassi och Ashiki missade inte en enda vattenpöl och dypöl! Glada som två grisar plöjde rakt igenom så leran stänkte om det, stannade och grävde lite innan de drog iväg som två raketer igen. Abi å andra sidan, som den lady hon är, valde att noga hitta en väg runt allt kladdigt och vått; även jag gjorde det till att börja med, men gav snart upp. Vita tofflor blev snart tämligen bruna, och fötterna däri likaså. Men vad spelar väl det för roll?? Helst av allt skulle jag gått barfota, och nästa gång får det nog bli så. En gång barfotabarn, alltid barfotabarn.
Alla tre hundar sov glatt drömmandes om lerpölar och skogens alla dofter resten av kvällen.
Igår, efter underbara promenader i solen, först med Ashiki och sen Abi & Zassi, la jag två korta spår åt Ashiki. Det är ett litet tag sen jag sist la ett spår åt honom, och gjorde även denna gång 2 korta spår med näring i varje fotspår.
Lillgubben var genast med på noterna och tog sig an spåren med liv och lust. Han hoppade även denna gång över ett par steg här och var, men till skillnad mot förra gången fick jag igår känslan av att det var ”jag vet att den stora högen med blodpudding ligger längre fram”-tänk, än osäkerhet över vad som förväntades av honom. Tror att det möjligen kan vara så att han har lärt sig att lite längre fram kommer belöningen, vare sig jag jobbar på eller inte. Lite nonchalant, helt enkelt.
Jag ska prova att lägga näring i vartannat spår nästa gång, och göra spåret lite längre, och se om det kan ge någon skillnad.
I annat arbete blir han lite uttråkad om det inte händer något, och det kan vara samma sak här. Han har lärt sig ett visst mönster, och så länge det inte ändras, går han på minnet av hur det brukar vara snarare än att jobba sig framåt.
Kan detta stämma, ni mer hundkunniga vänner därute?
Ska även prova att lägga ett kort spår åt Zassi, på likande vis, och se vad hon tycker om det.
Annars har stackars Zassi, som ju älskar att få jobba, hamnat lite i bakvattnet vad gäller aktiveringen, så det ska jag försöka komma ifatt med. Hon tycker ju att det är så otroligt roligt!!
Körde igår lite ”sitta fot” träning och fritt följ med henne. I det första sätter hon sig jättefort och mestadels fint, även om jag idealiskt skulle vilja ha henne lite närmare mig. Vi har börja jobba in kommando till det också, och samtidigt jobba bort hjälperna.
I fritt följ har jag börjat på samma sätt som med Ashiki, att jag backar. I går fokuserade jag framförallt på att hon ska hänga med från första steget bakåt, då jag tycker att hon ibland blir lite avvaktande, speciellt när jag sen vänder och går framåt. Jag vill ha mer snabbhet helt enkelt. Det funkade rätt bra, och hon är som vanligt helt överlycklig över att få arbeta. Har även börjat använda den läder-kampleksak jag köpte i Avesta som belöning vid sidan av blodpuddingen. Hon älskar att kampa, och det finns inget som går upp mot den läderkampisen!
Även Abi fick jobba lite, men med henne blir det så planlöst. Skulle vilja köra mer åt freestyle-hållet, eller agility med henne, för jag tror att det är där hennes forte kan ligga. Och hon tycker det är superkul! Vet däremot inte riktigt VAD jag ska träna med henne, så tips mottages tacksamt. Tror dessutom att damen hör lite risigt, för det kan bli precis vad som helst när jag kommenderar något. Hon kör igenom hela repertoaren tills hon tycker att det verkar rätt. Jag har gått tillbaka och jobbat in själva kommandona med tanken att det är de som inte sitter riktigt, men utan egentlig skillnad. Funderar nu på att lära in handsignaler istället, men hur kommer man på tillräckligt många såna??
Slutligen fick Ashiki köra ett par minuter även han, och med honom jobbade vi med stadga i sitt och stå med mycket gott resultat. Eftersom han varit ute och spårat blev det bara ett mycket kort pass med honom, även efter hans mått mätt, men roligt hade vi!
Jag vill även passa på att tillägga att Ashiki nu har tappat alla hörntänder, och en hel del av kindtänderna. Nu väntar vi bara på att de ska växa ut också, så att vi kan köra igång med kampandet igen! Just nu bjuder han gärna upp till lek med resterna av vad som en gång var en leksakskanin, som han kan hålla med framtänderna, och den fårskinnsleksak som jag förfärdigade i helgen. Men även med den börjar han efter ett litet tag att blöda i tandköttet. Inte för att det direkt hindrar honom, men det hindrar mig.
The weather gods are finally smiling at us again, with clear blue skies and sunshine. Travelling to and from work on the train, I haven’t even had my usual half hour snooze cause I’ve been so full of energy. It amazes me how much easier life becomes as soon as the sun shines. The entire country comes to life, and everything happens outside. I just so wish we had a small garden or at least a balcony.
Sitting on the train this morning, I was again struck by the beauty of this country. The green fields, lush forests with openings in which you see red houses surrounded by green gardens. I’m so proud to say this is my home country. No sandy Hawaiian beach can ever beat a Swedish summer at its best. For those of you who haven’t experienced it yet, don’t wait another minute! Welcome to my paradise!
Now over to the four legged world.
I förrgår var vi ute på långpromenad runt Järndammen; jag, Abi, Zassi och Ashiki, medan Liam fiskade Det var ingen hejd på allt spring i benen efter bilresan hem från Tierp! Allra helst Zassi var överlycklig att få springa fritt efter alltför länge i koppel. Visst hade hon sin lina efter sig, men den hindrar inte henne ett dugg, och ger mig en känsla av trygghet.
Zassi och Ashiki missade inte en enda vattenpöl och dypöl! Glada som två grisar plöjde rakt igenom så leran stänkte om det, stannade och grävde lite innan de drog iväg som två raketer igen. Abi å andra sidan, som den lady hon är, valde att noga hitta en väg runt allt kladdigt och vått; även jag gjorde det till att börja med, men gav snart upp. Vita tofflor blev snart tämligen bruna, och fötterna däri likaså. Men vad spelar väl det för roll?? Helst av allt skulle jag gått barfota, och nästa gång får det nog bli så. En gång barfotabarn, alltid barfotabarn.
Alla tre hundar sov glatt drömmandes om lerpölar och skogens alla dofter resten av kvällen.
Igår, efter underbara promenader i solen, först med Ashiki och sen Abi & Zassi, la jag två korta spår åt Ashiki. Det är ett litet tag sen jag sist la ett spår åt honom, och gjorde även denna gång 2 korta spår med näring i varje fotspår.
Lillgubben var genast med på noterna och tog sig an spåren med liv och lust. Han hoppade även denna gång över ett par steg här och var, men till skillnad mot förra gången fick jag igår känslan av att det var ”jag vet att den stora högen med blodpudding ligger längre fram”-tänk, än osäkerhet över vad som förväntades av honom. Tror att det möjligen kan vara så att han har lärt sig att lite längre fram kommer belöningen, vare sig jag jobbar på eller inte. Lite nonchalant, helt enkelt.
Jag ska prova att lägga näring i vartannat spår nästa gång, och göra spåret lite längre, och se om det kan ge någon skillnad.
I annat arbete blir han lite uttråkad om det inte händer något, och det kan vara samma sak här. Han har lärt sig ett visst mönster, och så länge det inte ändras, går han på minnet av hur det brukar vara snarare än att jobba sig framåt.
Kan detta stämma, ni mer hundkunniga vänner därute?
Ska även prova att lägga ett kort spår åt Zassi, på likande vis, och se vad hon tycker om det.
Annars har stackars Zassi, som ju älskar att få jobba, hamnat lite i bakvattnet vad gäller aktiveringen, så det ska jag försöka komma ifatt med. Hon tycker ju att det är så otroligt roligt!!
Körde igår lite ”sitta fot” träning och fritt följ med henne. I det första sätter hon sig jättefort och mestadels fint, även om jag idealiskt skulle vilja ha henne lite närmare mig. Vi har börja jobba in kommando till det också, och samtidigt jobba bort hjälperna.
I fritt följ har jag börjat på samma sätt som med Ashiki, att jag backar. I går fokuserade jag framförallt på att hon ska hänga med från första steget bakåt, då jag tycker att hon ibland blir lite avvaktande, speciellt när jag sen vänder och går framåt. Jag vill ha mer snabbhet helt enkelt. Det funkade rätt bra, och hon är som vanligt helt överlycklig över att få arbeta. Har även börjat använda den läder-kampleksak jag köpte i Avesta som belöning vid sidan av blodpuddingen. Hon älskar att kampa, och det finns inget som går upp mot den läderkampisen!
Även Abi fick jobba lite, men med henne blir det så planlöst. Skulle vilja köra mer åt freestyle-hållet, eller agility med henne, för jag tror att det är där hennes forte kan ligga. Och hon tycker det är superkul! Vet däremot inte riktigt VAD jag ska träna med henne, så tips mottages tacksamt. Tror dessutom att damen hör lite risigt, för det kan bli precis vad som helst när jag kommenderar något. Hon kör igenom hela repertoaren tills hon tycker att det verkar rätt. Jag har gått tillbaka och jobbat in själva kommandona med tanken att det är de som inte sitter riktigt, men utan egentlig skillnad. Funderar nu på att lära in handsignaler istället, men hur kommer man på tillräckligt många såna??
Slutligen fick Ashiki köra ett par minuter även han, och med honom jobbade vi med stadga i sitt och stå med mycket gott resultat. Eftersom han varit ute och spårat blev det bara ett mycket kort pass med honom, även efter hans mått mätt, men roligt hade vi!
Jag vill även passa på att tillägga att Ashiki nu har tappat alla hörntänder, och en hel del av kindtänderna. Nu väntar vi bara på att de ska växa ut också, så att vi kan köra igång med kampandet igen! Just nu bjuder han gärna upp till lek med resterna av vad som en gång var en leksakskanin, som han kan hålla med framtänderna, och den fårskinnsleksak som jag förfärdigade i helgen. Men även med den börjar han efter ett litet tag att blöda i tandköttet. Inte för att det direkt hindrar honom, men det hindrar mig.
Monday, June 22, 2009
Midsummers weekend
Well, the long lovely (well, at least once the rain stopped on Friday evening) weekend is now over.
We spent it at my parent's house in Tierp, along with my brother and his family. Good food all weekend along, with the new addition of lingonberry pickled herring. Fabulous, for those of you who have not tried it! It even beats my all-time favourite garlic pickled herring. Yummy!!!
Sunday morning brough us a clearblue skye and a glorious summer's morning. Who can not love a Swedish summer when it is at it's best??
With that weather the pool was brough out for my nephew Viggo, and of course Ashiki wanted in on the fun! The hose attracted most of his attention, as usual, and because the hose was in the pool, Ashiki was in the pool.
Maybe we should get one and put in our tiny bathroom in the apartment??
We spent it at my parent's house in Tierp, along with my brother and his family. Good food all weekend along, with the new addition of lingonberry pickled herring. Fabulous, for those of you who have not tried it! It even beats my all-time favourite garlic pickled herring. Yummy!!!
Sunday morning brough us a clearblue skye and a glorious summer's morning. Who can not love a Swedish summer when it is at it's best??
With that weather the pool was brough out for my nephew Viggo, and of course Ashiki wanted in on the fun! The hose attracted most of his attention, as usual, and because the hose was in the pool, Ashiki was in the pool.
Maybe we should get one and put in our tiny bathroom in the apartment??
Tuesday, June 16, 2009
Världens bästa Ashiki
Bara ett par korta rader för att säga att jag har världen bästa go'aste lilla holländar-lurv!
Direkt när jag kom hem från jobbet tog jag hela gänget på en liten kisserunda, där Ashiki i vanlig ordning gick lös en del av av promenaden. Rätt som det är dök tre fotbollsspelande barn upp, och Ashiki älskar bollar! Han galopperade glatt iväg mot barnen, men tvärvände och kom lika snabbt tillbaka till mig när jag ropade! Whoppee!!!! Inkallningsträningen har verkligen gett resultat!! Gissa om det var en glad matte som gick sista biten hem med hundarna!!
Körde sen lite sitt, stå och backövningar hemma med hans middagsmat, med jättehärlig entusiasm och arbetvsilja. Vad gäller backandet, som är grunden till fot, har han förstått vad det är jag är ute efter, och var belöningen kommer. Vi hann i arbetsglädjen även med lite musmatteträning, där jag nu vill ha honom stilla med båda tassarna på mattan. Han missar ibland med en tass, men på det stora hela är jag nöjd. Jag måste fokusera lite mer på var tassarna är, och bestämma exakt var jag lägger ribban för att få mer exakt belöning.
När vi efter middagen gick på den vanliga "bara Ashiki & jag"-promenaden, gick vi till ett litet grönområde mellan ån och den ganska trafikerade Gruvvägen. Här är nämligen ett jättebra ställe att springa runt och leka på. Jag kunde givetvis inte låta bli att klicka lite, och körde igenom ett par sitt och stå. Igen jättebra engagemang, och superfokus trots mopeder, cyklar, ungdomar och bilar! Han har bara sånt underbart fokus på det vi håller på med. Go'fisen!!!!
Körde även ett par backanden, men toppenresultat där oxå. Han följer med bra, och hittar ibland positionen vid vänstersidan.
Summa summarum -jag älskar min lilla Ashiki, och är så stolt över honom! Och även mig själv idag faktiskt, där jag är bra med på noterna. Mmm...fler såna här dagar vill jag ha!!
Direkt när jag kom hem från jobbet tog jag hela gänget på en liten kisserunda, där Ashiki i vanlig ordning gick lös en del av av promenaden. Rätt som det är dök tre fotbollsspelande barn upp, och Ashiki älskar bollar! Han galopperade glatt iväg mot barnen, men tvärvände och kom lika snabbt tillbaka till mig när jag ropade! Whoppee!!!! Inkallningsträningen har verkligen gett resultat!! Gissa om det var en glad matte som gick sista biten hem med hundarna!!
Körde sen lite sitt, stå och backövningar hemma med hans middagsmat, med jättehärlig entusiasm och arbetvsilja. Vad gäller backandet, som är grunden till fot, har han förstått vad det är jag är ute efter, och var belöningen kommer. Vi hann i arbetsglädjen även med lite musmatteträning, där jag nu vill ha honom stilla med båda tassarna på mattan. Han missar ibland med en tass, men på det stora hela är jag nöjd. Jag måste fokusera lite mer på var tassarna är, och bestämma exakt var jag lägger ribban för att få mer exakt belöning.
När vi efter middagen gick på den vanliga "bara Ashiki & jag"-promenaden, gick vi till ett litet grönområde mellan ån och den ganska trafikerade Gruvvägen. Här är nämligen ett jättebra ställe att springa runt och leka på. Jag kunde givetvis inte låta bli att klicka lite, och körde igenom ett par sitt och stå. Igen jättebra engagemang, och superfokus trots mopeder, cyklar, ungdomar och bilar! Han har bara sånt underbart fokus på det vi håller på med. Go'fisen!!!!
Körde även ett par backanden, men toppenresultat där oxå. Han följer med bra, och hittar ibland positionen vid vänstersidan.
Summa summarum -jag älskar min lilla Ashiki, och är så stolt över honom! Och även mig själv idag faktiskt, där jag är bra med på noterna. Mmm...fler såna här dagar vill jag ha!!
Monday, June 15, 2009
Nybörjare och lösa tänder
Just hemkommen för en träningsrunda på brukshundsklubben, med en hel del tankar som snurrar.
Först och främst vill jag säga att min Ashiki var så himla duktig! Trots en hel del hundar på planen, massor med klickers som klickade till höger och vänster och inte minst skottlossning från skjutbanan intill var han så himla fokuserad. Visst tittade han lite på vad som hände, men aldrig så att han tappade koncentrationen. Vi tränade vidare på sitt utan att backa och stå, vilket funkade toppenbra. Vi introducerade även en grundövning till fot, där han ska följa mig när jag backar och jag ger belöningen långt bak på min vänstra sida. Att följa med när jag backar är inget problem alls, däremot blir han lite konfunderad över var belöningen presenterades. Ska prova att kasta den lite bakom mig, och se om det funkar bättre.
Fick även en del andra tips av Sharon, som har mer att göra med mitt eget kroppsspråk.
Och det är här mina funderingar kommer in...
Som jag har skrivit tidigare är jag verkligen helt novis på hundträning, och känner en del frustration över min bristande kunskap. Idag visade Sharon också på att jag blir väldigt avvaktande och osäker i mitt kroppsspråk och agerande runt Ashiki när hon är med. Och jag känner ju hur himla rätt hon har! Jag vet inte riktigt vad det är som händer, men jag känner igen känslan från när jag började med hästar. Jag litar inte på den kunskap jag har, och vågar därför inte ta egna initiativ utan väntar hela tiden på att få instruktioner och reaktioner på det jag gjort. Jag tror egentligen inte att det handlar om en rädsla för att göra fel, utan mer en allmän osäkerhet om mitt eget agerande. Plus att jag faktiskt inte vet VAD det är jag ska lära honom, och i vilken ordning. Det rent vardagliga vet jag givetvis, men inte allt det andra.
Massor att lära med andra ord, och mitt främsta uppdrag för mig själv nu är att helt enkelt fokusera på hur roligt det faktiskt är att lära!! Läsa massor, lyssna ännu mer och bara ha kul!
Slutligen vill jag, som stolt matte, berätta att Ashiki nu har tappat sin första hörntand! Den ligger nu i säkert förvar i ett glas med vatten i väntan på at tandfén ska komma!
Först och främst vill jag säga att min Ashiki var så himla duktig! Trots en hel del hundar på planen, massor med klickers som klickade till höger och vänster och inte minst skottlossning från skjutbanan intill var han så himla fokuserad. Visst tittade han lite på vad som hände, men aldrig så att han tappade koncentrationen. Vi tränade vidare på sitt utan att backa och stå, vilket funkade toppenbra. Vi introducerade även en grundövning till fot, där han ska följa mig när jag backar och jag ger belöningen långt bak på min vänstra sida. Att följa med när jag backar är inget problem alls, däremot blir han lite konfunderad över var belöningen presenterades. Ska prova att kasta den lite bakom mig, och se om det funkar bättre.
Fick även en del andra tips av Sharon, som har mer att göra med mitt eget kroppsspråk.
Och det är här mina funderingar kommer in...
Som jag har skrivit tidigare är jag verkligen helt novis på hundträning, och känner en del frustration över min bristande kunskap. Idag visade Sharon också på att jag blir väldigt avvaktande och osäker i mitt kroppsspråk och agerande runt Ashiki när hon är med. Och jag känner ju hur himla rätt hon har! Jag vet inte riktigt vad det är som händer, men jag känner igen känslan från när jag började med hästar. Jag litar inte på den kunskap jag har, och vågar därför inte ta egna initiativ utan väntar hela tiden på att få instruktioner och reaktioner på det jag gjort. Jag tror egentligen inte att det handlar om en rädsla för att göra fel, utan mer en allmän osäkerhet om mitt eget agerande. Plus att jag faktiskt inte vet VAD det är jag ska lära honom, och i vilken ordning. Det rent vardagliga vet jag givetvis, men inte allt det andra.
Massor att lära med andra ord, och mitt främsta uppdrag för mig själv nu är att helt enkelt fokusera på hur roligt det faktiskt är att lära!! Läsa massor, lyssna ännu mer och bara ha kul!
Slutligen vill jag, som stolt matte, berätta att Ashiki nu har tappat sin första hörntand! Den ligger nu i säkert förvar i ett glas med vatten i väntan på at tandfén ska komma!
Hundbur/grindar/lastgaller
Att hitta ovanstående passande en Hyundai Elantra är lättare sagt än gjort har jag upptäckt.
Jeppegrindar finns att få tag på, men inget lastgaller. Billigt lastgaller finns att köpa på Biltema, men jag vet av erfarenhet att det inte går hela vägen ut till sidofönstrena, och att det inte alltid sitter så fast som man skulle önska.
Har kollat på en del burar, som inte kostar en hel förmögenhet, men så vitt jag kan se av de olika storlekar som anges finns det inte många burar som faktiskt är i bra storlek i förhållande till bilen.
Vem har väl sagt att det ska vara enkelt!
Det lutar i dagsläget åt att det blir grindar, trots att jag på sätt och vis hellre skulle ha burar, förutsatt att jag hittar ett lastgaller som passar...
Strålande ideér, någon???
Jeppegrindar finns att få tag på, men inget lastgaller. Billigt lastgaller finns att köpa på Biltema, men jag vet av erfarenhet att det inte går hela vägen ut till sidofönstrena, och att det inte alltid sitter så fast som man skulle önska.
Har kollat på en del burar, som inte kostar en hel förmögenhet, men så vitt jag kan se av de olika storlekar som anges finns det inte många burar som faktiskt är i bra storlek i förhållande till bilen.
Vem har väl sagt att det ska vara enkelt!
Det lutar i dagsläget åt att det blir grindar, trots att jag på sätt och vis hellre skulle ha burar, förutsatt att jag hittar ett lastgaller som passar...
Strålande ideér, någon???
Subscribe to:
Posts (Atom)