Hybris!!

I ordets verkliga mening. Jag är idag ledig, och efter det sedvanliga torsdagsmötet på jobbet bestämde jag mig för att ta en lång promenad. Har länge tänkt gå The Old Kenmare Road, ca 15 km, men har inte lyckats anlita någon att köra mig antingen till Kenmare för att starta där, eller hämta mig där efter avslutad promenad. Så, planen i dag var att jag helt enkelt skulle gå 2 timmar i ena riktningen, och sen vända om och gå tillbaka. Så långt, allting gott.

Vad jag däremot inte räknade med, var att jag på 2 timmar skulle ta mig i princip hela vägen till Kenmare! Något som jag i och för sig var ganska stolt över. Men - denna prommis innebär en hel del promenerande uppåt, över bergen. Helt okej på ditvägen, eftersom den större delen av uppförsbacken var lagd på slutet av sträckan. Men... efter 2 timmars vandrande i rask Sara-takt börjar det kännas aldrig så lite i benen. Nemas problemas, tänkte jag, nu är det ju mest bara nerför kvar. HA! Säger bara HA!! Hade helt glömt av den LÅNGA sega uppåtlutet genom ekskogen. Med stark betoning på LÅNG! Trodde seriöst inte att jag skulle ta mig upp! Men, med lite envishet och vetskapen om att jag befann mig mitt ute i ingenstans, med försvinnande liten möjlighet att ta en taxi hem, tog jag mig uppför denna backe, och pustade ut en liten stund.

Vädret var perfekt för en liten vandringstur, med omväxlande solsken och molnigt, så svetten hann torka emellanåt, och fantastiska vyer.

Ungefär en timme efter att jag vänt om i Kenmare (dvs efter ca 3 timmars prommis) insåg jag, att jag när jag väl tagit mig hela vägen tillbaka till bilen hade anmält mig till en timmes Pilates på jobbet!! Skulle precis hinna hem och äta lite, innan jag skulle starta nästa övning. Och det var här jag insåg att jag nog lider av en aldrig så liten släng av hybris! Vem 17 tror jag att jag är, liksom? Ms Hulk? Och samtidigt som denna insikt hoppade på mig som en 20 kilos ryggsäck tittade jag upp och såg...en härlig uppförsbacke!! Ja ja, tänkte jag, den är ju inte så lång, och den sista innan det är nerför de sista 45 minuterna till bilen. Detta kallas Positivt Tänkande, för er som inte visste det. Tog mig pustande upp för backen, med svetten rinnande nerför ansiktet, bara för att framför mig se ännu ett uppförslut! Underbart. Eller nåt.... Det här var i alla fall den definitivt sista backen, Gud vare tack. Väl uppe på krönet var jag, och mina ben, ganska möra... Hela sista timmen var mitt mantra: Inte stanna, håll rytmen. Inte stanna, håll rytmen! Hade jag stannat till för bara en minut tror jag inte att jag hade lyckats övertala mina ben att börja röra sig igen! Kom fram till bilen, leende och mycket stolt, och mer eller mindre ramlade ner på sätet.

På ganska precis på minuten 4 timmar hade jag gått i runda slängar 3 mil! Inte illa pinkat av en liten flicksnärta!

Nåväl, åkte hem och gjorde lite rårakor med sötpotatis och osöt potatis, vilade en liten stund och åkte sen till jobbet för Pilates'en. Vad vi gjorde var mest en introduktion, så vi gick igenom en hel rad olika övningar med och utan stora bollen. Mycket jobbigt, men himla kul! Funderar starkt på att göra detta en gång i veckan, som komplement till gymmet...

Nu sitter jag så här i soffan, lagom trött i kroppen men rätt pigg i knoppen, och tycker att jag haft en ganska bra ledig dag. Och onekligen rätt stolt, hybrisen till trots!