Var ute och red idag med Sandra. Vi hade fått varsin ponny som nyss kommit in från betet, jag på Jimmy och Sandra på lilla Black Jack. Med oss på turen hade vi även tre kunder.
Våra små ponnier har som sagt nyss kommit in, och fått skor på fötterna, så de var ganska pigga men utan alltför mycket ork. Efter första galoppen var de lite lagom möra, men fortfarande pigga, så när vi efter en lagom lång skrittsträcka åter tog tyglarna för att trava låg Jimmy på på bettet och ville helst att det skulle gå mycket fortare än vad jag tillät. Så där travade vi glatt fram och njöt av tillvaron, inte ett problem på himlen och allt är gott i världen. Blinkade till, och fann mig helt plötsligt liggande på marken! Jimmy stod bredvid mig och betade för allt han var värd, och bakom mig undrade Sandra och kunderna varför jag stannat!? Ja...vad säger man? Jimmy hade helt plötsligt bestämt sig för att det är fullständigt överreklamerat att lyfta på fötterna när man travar, och gick i full trav ner på knäna varpå jag via hans hals gick ner på min rumpa! Vilken syn!! Har inte ramlat av på evigheter, så jag får väl vara tacksam över att det var en ponny jag satt på, och inte 1,72 m höga Paddy!!
Borde jag inte snart vara uppe i de 100 gånger man ska ramla av för att bli en fullfjädrad ryttare??
No comments:
Post a Comment