Sunday, March 11, 2007

Teori vs. Praktik


"Teori är när ingeting fungerar, men alla vet varför. Praktik är när allting fungerar och ingen vet varför. På min arbetsplats kombinerar vi teori och praktik - ingenting fungerar och ingen vet varför." Dessa rader skulle kunna vara skrivna med min arbetsplats som bakgrund!

I helgen har vi haft besök av en av Irlands mest kända kockar, Derry Clark,(mycket trevlig man) och hans medhjälpare. Givetvis var herr och fru Ägare på plats, och med dem ett antal VIPgäster. Ganska många såna faktiskt. Och eftersom VIPare inte betalar för sig vet jag inte riktigt hur denna helg överhuvudtaget ens nästan gått runt, men det är ju faktiskt inte mitt problem. Åtminstone inte så länge det finns pengar till min lön! Men, tillbaka till storyn.

Helgen inleddes som sig bör med fredag. Och just denna fredag stod Vinprovning med tillhörande smakbitar på menyn. Mycket gemytligt. För den som fick vara med, och bland dem var inte undertecknad... Hur som haver, medans det smuttades vin kom två sent anländande gäster, som enligt dumburken skulle ha en voucher. Med sig, alltså. Men icke sa nicke! De visste inte vad som var inkluderat i deras vistelse hos oss, som de för övrigt vunnit i en tävling. Problemet i detta var att jag inte heller hade minsta aning om vad som var inkluderat. Lovade att jag skulle ta reda på detta och sticka in ett brev med besked under deras dörr.

Låter himla bra. Om det bara hade funnits någon att fråga!! Så när jag lämnade hotellet klockan elva visste jag lika lite som 1,5 timme tidigare. Skulle i och för sig, om nu sanningen ska fram, ha lämnat besked till dem ändå, och tala om att jag inte lyckats få besked i frågan. Detta glömde jag nu bort.

Men, när jag endast 8 timmar senare återvände, frågade jag K på stubberten - bara det att hon heller inte hade en aning. Inte heller A, som jobbar på den avdelning som hade hand om just detta visste något, och var oförmögen att finna svar. Något senare kom damerna i fråga ner, och ville checka ut. En dag för tidigt. Frågade om allt var ok, och fick till svar att måste åka hem tidigare än beräknat. Fair enough. Men - 10 minuter senare ringde de och var mycket besvikna, vilket jag till fullo förstår, och förklarade vad som hänt och inte hänt. Ytterligare en stund senare ringde de igen, och pratade denna gång med K. Eller snarare hängde henne med ord. Mycket arga damer! Och allt detta för att F som tog bokningen från första början inte lämnat besked till oss om vad som ingick i vouchern. Vem får ta skiten?? JO, vi i receptionen!! Kul va? Men denna gång kopplade vi på dyngspridaren och fördelade det jämt över alla avdelningar. Rätt ska va rätt!!

Men tro inte att det var slut här inte! En sak i taget dock.

Lördagskvällen innehöll så en bankett tillagad av nämda kock med medhjälpare, givetvis understödda av våran egen eminenta personal. Inte heller av detta fick jag ta del... Rackarns! Middagen bestod av 6 rätter, och de var alla enligt utsago "out of this world". Kul för dem som fick smaka... Jag avis? Nädå, bara lite...

Kom så tillbaka till jobbet återigen klockan 7, och fann i en av barerna D, en av våra kockar, i trevligt samspråk med B, en inlånad dito, över ett par flaskor Heineken. Mycket glada i hatten och undrandes varför nattportiern ville ha dem ur baren. Skrattade gott och länge, och lyckades efter många om och men få dem ur baren. Den baren i alla fall. De knallade ner till MD's för en kopp kaffe innan frukost. SEN gick de upp till respektive rum för ett par timmars sömn. B skulle tillbaka upp till Dublin, och D till köket för att laga mat för kvällens gäster. Båda med tämligen rödkantade ögon, men strålande humör.

Efter denna ganska gemytliga start på dagen började så utcheckningarna. Och återigen upplevde vi ett visst mått av kaos till följd av oklara direktiv från vissa avdelningar. Folk som inte skulle betala gav vi glatt räkningar till, och lät bli att göra detsamma till de som skulle betala. Mycket genant för både oss och gäster. Och mycket irriterande. Svor långa ramsor som inte skall återges här, över korkskallar som får oss i receptionen att se ut som inlånade prao-are från Samhall. GRrrrrrr!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Summa sumarum kan vi konstatera att helgen var lyckad i vissa avseenden, inte särskilt inkomstgenererande just i denna stund, men kan komma att ge framtida avkastning; och en fullständig katastrof i andra avseenden. Framförallt kan vi konstatera att Sara att inte har mycket koll på vem som är känd eller inte i detta land... Vi hade visst ett par ganska kända figurer i hotellet, men jag hade ju inte en susning om det. Inte ens efter förklaringar om vem de var, och vad de gjort.

Men fick i retur skratta gott åt R... Vi hade franska ambassadören i Presidensviten, vilket R var helt ovetandes om. Han tog upp bagaget, parkerade bilen och levererade sen nycklarna till Ambassadören, och som vanligt var R den ganska skojfriska och lättpratade unga man han är. När han så återvände till receptionen frågade jag om han haft ett trevligt samtal med den franska ambassadören, och jag svär på att jag utan problem skulle kunnat ha petat in en långfranska på höjden i hans gapande mun. Himla kul!!

Nåja, jag har överlevt även denna helg, (men igår kväll somnade jag på soffan kl 8, vaknade till runt halv elva, snubblade i säng och sov sen ända till halv sex. Tror jag var lite trött...), och har snart "helg" igen! Hoppas vid gudarna att det inte regnar då...

1 comment:

David said...

Hallå Sara.
Satt å letade lite info om Killarney, då jag hittade din blogg. Det verkar vara ett kul ställe...vi är 10 st kommer dit på praktik om 14 dagar (24/3)...vi ska vara där i nio veckor.
Titta gärna in på min blogg :-)

http://blogg.aftonbladet.se/11854

Hälsningar / David