Trött, tröttare, Sara...

Hur kan det komma sig att hela veckan, inklusive utcheckningarna idag, har gått som smort - inga problem, inga katastrofer och inte någon egenligt stress - ända fram till incheckningskaoset började idag. Och denna dag, detta bröllop, av alla är det som det redan innan varit mest problem med. Så mycket, att Herr VD och försäljningschefen själva har tagit hand om allt, från början till slut.

Vi hade i och för sig fullt hus som checkade ut, men i princip alla var ute på utsatt tid. Problemen började när de inkommande gästerna kom långt före utsatt tid och ville ha sina rum på momangen - för var skulle de annars byta om till bröllopet?????? Så vi har bytt rum till höger och vänster för att försöka hålla alla glada, lett och bett om ursäkt för de rum som inte hunnits städas och sprungit upp och ner för trapporna för att kolla rum och eskortera gäster till de rum som var färdiga.

Och givetvis lyckas fröken Berlin med konststycket att fastna med klacken i heltäckningsmattan när hon i flygande fläng tog sig ner efter att ha visat en gäst till rummet. Trillade förvisso inte, men pajade däremot den plastskena som tydligen finns i skon för att göra den stadigare, för efter den manövern var skon sig inte lik alls, ungefär lika stadig som en blöt disktrasa.

Sen hade vi de två par som bokat in sig för en härlig helg på hotell. När de upptäckt att det ena paret hade rum i den gamla delen och det andra i den nya delen var detta givetvis inte bra nog, så kunde se till att byta så båda rum var i den nya delen. Kan tyckas enkelt nog, men med ett fullbelagt hotell är det som att lägga puzzel med ena ögat förbundet. Vi lyckades till sist få till det så att alla var nöjda och glada.

Trodde vi ja.... Utanför det nya rummet fanns nu en generator som lät alldeles förfärligt, ringde den manliga halvan ner för att meddela, hans flickvän var minsann gravid och skulle inte kunna sova alls med allt det hemska oljudet. Kunde de inte få byta rum?? FÅR MAN SLÅ GÄSTER I HUVUDET MED EN STEKPANNA??? Lät dem titta på ett rum i det hus med lägenheter som ligger på andra sidan parkeringen. Men se det rummet var inte heller till belåtenhet. Till sist beslöt de stanna kvar i rummet sen vi försäkrat att generatorn tystnar mellan 10-11 på kvällen och börjar igen senare på morgonen. Så nu håller vi alla tummarna för att det för en gångs skull stämmer, och vi slipper höra mer klagomål från dem i morgon bitti. Missförstå mig nu rätt, jag är fullt medveten om att de betalar dyra pengar och givetvis vill ha full valuta för pengarna, men lite rimlighet kan det väl vara i klagomålen...

Om vi så går över till det helt omgjorda mottagningsrummet, så kan det sammanfattas med ett ord. TURKOS!!! Glöm det här med att rulla ut röda mattan för brudparet, här var det TURKOSA mattan som gällde. Och i själva rummet var det turkost och vitt överallt, väggar, golv, stolar och bord. Och spotlights. Rätt häftigt i och för sig, om det hade varit ett party party, men för ett bröllop... Nja... Not my cup of tea, so to speak.

Har inte haft många minuters vila idag, annat för de 10 minuter jag stod i köket och väntade på min hamburgare, och de 10 minuter jag tog på mig för att äta sagda hamburgare. Blev dessutom kvar en halvtimme extra för att hinna färdigt med allt inför morgondagen.

Morgondagen ja... Tror att jag nästan kan klassas som en lätt mentalstörning, för jag bytte frivilligt med L så att hon får morgonskiftet i morgon och kvällsskiftet på måndag. Med andra ord: jag anmälde mig frivilligt till att jobba till elva i morgon kväll, och börja igen klockan 7 på måndag morgon. Vill bara klargöra här och nu, så att ni förstår vidden av det hela, att det handlar om nyårsafton och nyårsdagen. Tror att det är nåt fel som är trasigt i mitt huvud... Måste vara Holkkosidan som spökar...

Another one bites the dust!

Det är banne mig inte klokt vad vi är bra i receptionen! Allting går som en dans! Nu är det väl kanske inte BARA våran förtjänst, men ändå... Lite högfärdig kan man väl får vara så här i juletider!

Vi hade ju som sagt 2 mottagningar i går, där de två brudarna - av förklarliga skäl - helst ville undgå att se varandra. De första lyckliga tu kom in, och skulle ha sina foton tagna i pianorummet. Det var i alla fall planen. Men se, det där stackars pianot fick minsann inte se minsta skymt av brud och brudgum. Istället var de överallt annars i lobbyn, och fotograferades än här och än där. Och möblerade om i stort sett allt, för självklart var möblerna i vägen mest hela tiden. Fotografen lovade innan brudparet kom in att han utan problem skulle vara färdigfotograderad inom en halvtimme. HA! Hörde honom säga "last photo" minst 375 gånger, medan han flyttade bruden en halv centimeter till höger, sen till vänster; bad henne höja högra axeln, sänka vänstra stortån och vinka med båda öronen; för att sen upprepa proceduren med brudgum, brudparet tillsammans, brudtärnor, föräldrar, och hela tjocka släkten. Ungefär. Under hela denna procedur höll sig vår aldrig-någonsin-överarbetande-porter S i närheten. Så mycket i närheten att jag misstänker att fotografen kommer att slita de få hårtestar han har kvar när han framkallar korten och hittar ett oväntat huvud i hörnen på alla foton....

Men hur som haver, halvtimmen gick, och mer därtill, och vi väntade brudpar nummer 2 vilken minut som helst. Vi var med andra ord en aning stressade, eftersom vi dessutom var tvugna att återställa ordningen bland möblemanget, så K gick slutligen fram till fotografen och sa att nu fick det minsann vara nog. Han tittade på henne och sa, bara två minuter till för de sista korten. K började nu se en aningen högröd ut i ansiktet, och vad som var misstänkt likt rök började puffa ur öronen... Han insåg här att han var oerhört nära att få leta efter sin kamera på ett ställe av kroppen dit solen strålar ALDRIG når, och tog sitt pick och pack och avlägsnade sig.

Vi lotsade brudparet med tillhörande släktingar till den del av hotellet där de skulle hålla hus, skyndade oss att ordna till möblerna och inväntade nästa gäng. Och väntade. Och väntade. Och väntade. Ungefär 45 minuter senare kom de... Men oj vad vi var redo för dem då!

Kvällen förflöt sen helt utan problem, och vi gratulerade varandra till ännu en superbt genomförd dag och kväll.

Hur kvällens övningar förflyter är jag än så länge lyckligt ovetandes om. När jag lämnade jobbet höll vi som bäst på att göra våran incheckningsdans bakom den allt för lilla receptionsdisken, så forstättning följer.

Det enda jag vet är att när kvällens gäster staplat i säng, kommer morgondagens bröllop att förberedas. Brudparet har anlitat en bröllopsspecialist som ska göra om PRECIS hela rummet. Anlägga dansgolv av glas, sätta upp en egen scen, måla väggarna skära med gröna elefanter... Nja, det sista var lite hittepå, men ni förstår kanske andemeningen. Och nåde dem om de så mycket som lämnar en liten fläck på väggarna eller sliter upp en enda tråd i heltäckningsmattan, för då kommer de att ha en MYCKET arg Herr VD i bakhasorna.

Men det ska onekligen bli kul att se exakt vad de kommer att göra med rummet.

Nu ska jag sätta mig i soffan med en kopp te och min nyinköpta Henning Mankell bok. In änglish.

Så har den börjat...

...bröllopshysterin! Vi kom in till jobbet igår, taggade till max för att ta i tu med veckans första - men långt ifrån sista - bröllopsmottagning. Förväntade oss ett visst kaos, och hade full beredskap. Men vad händer?? Ingen hysteri överhuvudtaget!! Alla incheckningar skedde i lugnt och sansat tempo, inga katastrofer - vare sig större eller mindre - och inte heller någon hysterisk fylla. Nästan lite besvikna var vi...

Men, idag då, tänkte vi alla, idag kanske det blir lite liv i luckan! Men så f-n heller, lugnt, sansat och inga katastrofer. Man kommer som av sig helt och hållet...

Dagens bröllop var dock speciellt ändå, eftersom det var en av våra "egna" som gifte sig, nämligen K nere från spat. När de nygifta tu anlände stod i princip hela personalstyrkan i givakt i lobbyn för att lyckönska och kika lite.

Men, morgondagen kan innebära en del trixande och fixande, då vi har inte en, utan två bröllopsmottagningar. Samtidigt. Mer eller mindre i alla fall. Och den ena bruden vill helst slippa se den andra... Så håll alla tummar ni har och äger för att det åtminstone inte regnar i morgon, så att en stor del av fotona kan tas utomhus. Om inte, kan det bli lite...knepigt, eftersom de förmodligen inte vill ha en extra brud på korten. Ja ja, den som lever får se...

GOD JUL!!!

Lagade Boeuf Borgignon som blev supergod och...skar mig i fingret. JAG VET! Håll Sara borta från knivar.

En riktigt bra dag, trots avsaknad av familjen. Men passa er, för snart kommer jag hem!

Kolik och julhysteri

Alla kolikhästar och -barn - jag har full förståelse för eran motvilja att gå och eran vilja att skrika! Om det är möjligt att som 32 år gammal människa få kolik så har jag haft det idag. Och helt vansinnigt ont gjorde det, milt sagt!! Kände mig precis som de tecknade figurerna på TV som blir uppblåsta på allehanda vis och sen pyser iväg upp i luften, med skillnaden att jag aldrig pyste. Tyvärr... Gav till sist upp och åkte hem, och tillbringade sen en LÅNG stund hoprullad till en boll på sängen svärandes och suckandes. Men sen vaknade hästtjejen till liv och jag gjorde med mig själv precis som jag gjort med ett otal kolikhästar - tvingade mig att gå runt, runt i lägenheten, tittandes på Peter Pan på TV. Denna lyxvariant av kolikbehandling med TV var snäppet bättre än att går runt, runt, runt, runt på en stallplan eller ridbana i timmar, 9 gånger av 10 mitt i natten.
Efter ett par timmar var jag fit for fight igen, alldeles lagom tills S kom över med shoppinglistan i högsta hugg. Tillsammans begav vi oss så till stora Tescos för en tur i julhysterins land. Man blir rent trött av att bara titta på folk! Överfulla shoppingvagnar, skrikande och gråtande barn...ja, ni känner nog igen scenen.
Men, shoppingen genomfördes underligt nog rikigt snabbt och smärtfritt, och mindre än en timme senare var vi tillbaka. Nu återstår bara själva matlagningen.... Men till och med jag ska nog kunna följa ett recept. Hoppas jag.

Massor med hurtig

Hmm... gym, långpromenad och skridskoåkning på en och samma dag tycker jag är ganska hurtigt. Mina ben tycker att det var alldeles FÖR hurtigt..

När jag kom ut ur gymmet i morse, tja, det var väl kanske mera mitt på dan om jag tänker efter, sken solen från en klarblå himmel! En så'n företeelse är alltför sällsynt för att inte göra det mesta av dagen. Alltså slängde jag i mig lite mat, hoppade in i duschen och drog sedan med mig en lagom bakfull I (julfest igår) på en promenad längs Old Kenmare Road. Stackars I huffade och puffade som ett gammalt lokomotiv när vi tog oss upp för branten i början av vandringsleden - alkohol är inte direkt en bra grund för en långpromenad...- men kom snart igång. Vi var ute en dryg timme och bara njöt av vädret och naturen.

I bilen på väg hem ringde S-M och frågade om jag ville komma ner på stan och ta en kopp kaffe med henne, så jag släppte av I, gasade hem och bytte om och knatade ner på stan. Givetvis tog det en bra stund innan jag hittade på SM, men till sist satte vi oss på ett fik och avnjöt te och scones med grädde och sylt. Bra mycket godare än vad det låter!

Sen avslutade jag och R kvällen med att åka skridskor! Japp, du läste rätt! Skridskor. Varje år till jul sätter stan upp en skridskorink på en av parkeringarna, till allas förtjusning. Mindre förtjust blev jag när jag insåg att det kostar 16 Euro för en timme! Det är med andra ord nästan 150 spänn för en timmes skridskoåkning!!!!! Hutlöst!! Men, vi betalade glatt och fick fina blåa plastiga skridskor som var så oslipade att inte ens Foppa kunnat åka på dem! Rätt kul var det dock att titta på alla människor som försökte åka... Ett stort antal höll krampaktigt i sargen och såg lätt panikslagna ut. Andra vågade sig glatt ut på isen och tog sig - oftast - fram (ibland bakåt) på stapplande ben och på knylorna. I denna samling tog sig underteckand ut som ett fullfjädrat skridskoproffs! Man får vara glad för det lilla helt enkelt.

Nu sitter jag i sängen och knappar ner detta, för att snart falla i välförtjänt sömn!

Surkål och kokt lax

En dofternas dag, minst sagt. Eller snarare, en LUKTERNAS dag... Kom lagom svettig och helt oanandes hem från gymmet, öppnar dörren och PANG! Den slår emot mig, lukten - stanken ?- av surkål som min kära lägenhetspartner hade kokandes på spisen. Jösses!!! Förstår helt och hållet varför det inte är en del av vårat julbord, och varför polackerna bara äter det en gång om året! Gömde mig med en bok i mitt sovrum, som jag förvisso somnade under (boken kära vänner, inte sovrummet...), och vågade mig ett par timmar senare ut ur rummet. Kusten var mer eller mindre klar, eller min näsa mer eller mindre bedövad... Tvivlar inte en sekund på att de surkålsklimp han förberedde smakar gudomligt, all annan mat jag han låtit mig smakat på tidigare har varit mycket god, men LUKTEN gott folk, lukten...!

Hur som haver, åkte iväg och hämtade S på stationen, hon har varit hemma i Tyskland och firat en tidig jul. Med sig hade hon även massor av gott te till mig! Alltid välkommet!

Tillsammans gick vi senare ner på stan för en pint, och när jag kom tillbaka hem och öppnade dörren... PANG!! Där slog den ner mig igen, lukten! Men denna gång en ny, och om möjligt värre lukt. Ångkokt lax.... Hur kan något som smakar så gott lukta så vansinnigt illa?? M kom ut ur sitt sovrum och sa, Fisk, det luktar fisk. No shit Sherlock! Till och med en människa som haft närkontakt med Hannibal Lector och fått näsan avbiten skulle ha kännt att det luktade fisk! Tack gode gud för öppna fönster och rökelse, det kan maskera nästan alla lukter!