Sunday, June 26, 2011

En dag vid havet / A day by the seaside

Idag har varit en sån där underbar dag som man önskar aldrig tog slut!
Sovmorgon till klockan 9 är bara det alldeles underbart, och att sen tillbringa dagen ute vid vackra Kapplasse i strålande solsken är nästan så bra som det kan bli.
Andrew tyckte det var så roligt att plaska i allt vatten som samlats i klippskrevorna!
Zassi kastade sig huvudstupa fram över stenar och klippor, medan Abi tog sig fram på ett betydligt mer eftertänksamt sätt, men inte mindre entusiastiskt.

Vad jag annars tänker på, ganska intensivt, är hur i hela friden jag ska få min underbare lille son att bita mig! Min stackars arm är så full av blåmärken att det ser ut som att jag varit i slagsmål. Jag har provat allt jag kan tänka på för att få honom att sluta, från att sätta honom på golvet och säga att jag inte vill leka med honom när han bits, till att skrika AJ (vilket jag ju gör ändå, för han bits hårt) och sen förklara att det gör ont när han bits. Han bits inte för att vara elak, så mycket vet jag, utan det händer när han blir övertrött eller allmänt överexalterad. Tror till och med att han förväxlar det med att pussas ibland. Vill bara hitta ett sätt att få honom att sluta... Innan jag blir helt sönderbiten.
Några bra idéer någon som läser?

Today has been on of those days that you wish would never end!
To start the day with a lay-in until 9am, is great; and then to spend the rest of the day in beautiful Kapplasse, where we originally had planned on getting married, in splendid sunshine takes the day to a whole new level.
Andrew had so much fun splashing in the water!
Zassi did her usual stunt, and ran like a dare devil over rocks, stones and cliffs, while Abi - true to her more pondering nature - gently and with great care manouvered among said rocks, stones and cliffs. But not with any less enthusiasm!

What I'm pondering at the moment, with great intent, is how the heck I'm to get my darling little son to stop biting me! He's like a piranha, and my arm is covered in bruises. Had I now known better, I'd think I'd been in a proper fight. I've tried everything I could think of, from putting him on the floor and saying "I don't want to play with you when you bite" to yelling OUCH (not difficult at all, cause he bites hard!) and telling him how much it hurts or simply walking away and ignoring him.
He doesn't bite to be mean, but when he gets over excited or over tired. I even think he mixes it up with giving me a kiss sometimes. What ever the reason, I really want to find a way to make him stop biting my poor arm.
Maybe you guys have got some price winning ideas?

2 comments:

Anonymous said...

Hej Sara!
Var ett tag sedan vi sågs.. läser ofta din Blogg och såg nu att ni har ett problem jag hade med ett av mina barn. Rådfrågade bvc tillslut eftersom inget hjälpte, fick rådet att prova bita tillbaka ( inte mer än att det känns förstås) vilket jag gjorde någon gång och vips så slutade han bita mig :) kan ju medge att jag kände mig som världens värsta mamma.... hälsningar carro ( Alberts matte)

Sara said...

Hej Carro!!
Vad kul att du kikar in här lite nu och då! Kan tänka mig att det inte känns helt bra att bita tillbaka, men kanske det hjälper. Har funderat i de banorna, men inte "kommit till skott".
Kram