Sunday, December 3, 2006

The bottom is nådd - eller Vem släckte lyset, igen?

Vaknade med ett ryck kl 05.30 och kastade mig ut ur sängen för att inte somna om igen. Det är nämligen jobbigt att vakna sisådär en gång i halvtimmen, sätta sig upp i sängen och tro sig vara på jobbet! Inte hälsosamt alls... Hur som haver, en dusch och frukost senare klappade jag på Vectran och bad sött att vi skulle ta oss hela vägen till Tesco för att tanka, vilket vi faktiskt gjorde, under över alla under!!
Väl framme på jobbet fann jag att strömmen förvisso var tillbaka, men datornerna inte. Med all information om vad som ska betalas och hur mycket som ska betalas inlagt i datorn insåg jag att jag hade en intressant morgon framför mig. Som tur var kom P in någon timme senare, så vi var åtminstone två i kaoset.
Bortsett från skäll från alla håll och kanter - det är ju fortfarande mitt och P's fel att vi var strömlösa, självklart - gick utcheckningarna förvånansvärt smidigt. Vi hade förvisso inte helt koll på hur mycket alla skulle betala och så, men med lite klipp & klistra och knep & knåp fick vi till det rätt skapligt. Brudens far var förstås näst intill kolerisk, och gick runt till alla och sa att de minsann inte skulle betala, med alkoholångorna hängande tätt i luften runt sig. Grudgummen var inte helt nöjd över tillvaron heller, och det tog ett antal hundra Euro och ett par managers för att lugna ner honom. 80-års kalaset var något bättre, och kostade inte fullt så mycket att göra lyckliga. Sen var det förstås ett antal rum som helt sonika bara lämnade hotellet, och ett par som kastade in nycklarna och sa att de minsann inte tänkte betala. Men, säg väl det dag som är helt smärtfri. Vi hade ju ialla fall elektricitet! Och framåt tolvsnåret återvände till och med datornerna från de döda, så vi kunde så sakteliga börja röja upp i röran, och försöka få ihop räkningarna i datorn med vad gästerna de facto betalat. Inte helt enkelt, allra helst när hjärnan allaredan är helt överhettad. Men det gick det med. Jag och P satt där och fnittrade hysteriskt och justerade bort ytterligar ett antal hundra euro. Men, dagen var inte fullt så grönjävlig som vi förväntat oss.
Men, man ska banne mig inte ropa hej förrän man hoppat över det irländska innanhavet för just som vi slutat hyperventilera...gick strömmen igen!! Japp, den tog helt enkelt sitt pick och pack och marscherade ut genom elledningarna, och lämnade endast kaos och stearinljus efter sig. Det var många ganska fula ord som letade sig ut genom läpparna, på allehanda språk.
Herr VD kom efter en stund, och förkunnade att vi stänger hela j-kla hotellet! Ingen idé att försöka bedriva någon slags verksamhet här inte. Man kan tycka att en sån grej är ganska enkel, med endast runt 15 rum belagda, men icke sa nicke! Tror du att gästerna har vett nog att hålla sig inne på hotellet när vi behöver det?? Nähädå! De är minsann ute och far över hela grevskapet! Men mitt i allt detta, och en timme efter det att jag normalt sett skulle ha suttit hemma i soffan och pillat naveln fick jag änteligen gå hem!! Så här sitter jag nu, med ögonen på halvskaft och funderar på om det är legalt att gå och lägga sig före klockan 19....

No comments: