Skratta eller gråta - det är frågan!

Klockan är nu tio minuter före midnatt, jag har nyligen kommit hem från jobbet och sitter nu i sängen och funderar över om jag ska skratta eller gråta. Kan förresten inte göra annat än att skratta.
Kvällen kan enkelt sammanfattas som: KVÄLLEN FRÅN HELVETET! Detta är scenariot: fullbelagt hotell, bröllopsmottagning med tillhörande 3 rätters middag, 80-års kalas även den med 3-rätters middag, en mindre julfest med - hör och häpna- 3 rätters middag, samt en hel del andra inbokade i restaurangen. Med andra ord en tämligen jäktad kväll som den var.
Men här kommer så kronan på verket in i bilden. Uret visar på cirkus 20.30, alla incheckningar gjorda och lugnet började så sakta infinna sig åtminstone i lobbyn, men se - vad händer då?? Jo men ett litet strömavbrott skulle väl kunna vara skoj! Sätta snurr på stället så att säga. Man får tacka den lite barmhärtiga stjärnan över att bröllopsgästerna åtminstone fått in varmrätten, men 80-års kalaset är en helt annan femma minsann. De har precis satt sig till bords!! JIIPPIE... eller nåt...
Mormor gråter, mannen med peruken skäller på mig (ja, glömde jag säga det - strömavbrottet är givetvis MITT fel, det har ingenting alls med halvorkanen som ännu härjar att göra), perukens fru gnäller, VARFÖR HAR NI INTE ETT RESERVSYSTEM SOM FUNKAR??
Och sen kommer nästa fråga - hur blir det med bandet som ska spela på bröllopet? Man skulle ju kunna tycka, som den korkade utlänning jag är, att om man förser ett band med en akustisk gitarr tillsammans med de trummor de hade med sig så borde de kunna producera någon slags musik? Eller sjunga en liten trudelutt i alla fall, rösten bör inte kräva elektricitet, så vitt jag vet i alla fulla fall. Men ICKE!! "We are a rock bank, we only do rock music" skanderade dessa så kallade musiker med dårars envishet där de satt på sina rundade bakdelar framför sina helt tysta instrument.
Kunde inte springa fort nog över den kolsvarta parkeringen i ösregnet för att komma hem när klockan äntligen visade på 23,00. Hem ja... Tanka bilen ska visst vara bra har jag hört, helst innan man bara har ångorna kvar att köra på. Men hem kom jag, frågan är bara om jag kommer till jobbet i morgon bitti klockan 7! Just det ja, passade på att fylla på med lite mer vatten på passagerarsidan när jag körde igenom en annan del av det irländska innanhavet. Mycket vatten blir det...
Så, i morgon bitti är jag tillbaka på jobbet för att ta hand om alla lyckliga gäster som checkar ut. Och har jag inte fungerande datorer kommer jag att slita mitt hår! Det blir då en flintskallig Sara som kommer hem i januari!
Fortsättning följer, helt sonika!