Sagan om en hund

Okej gott folk, jag är i behov av lite goda råd, så läs igenom dagens blogg, och ge mig gärna era kommentarer.

Så här ligger läget: som vi alla vet, finns min älskade Mizzi inte längre med mig, och jag finner mig för första gången sen -90 utan husdjur, något som jag över huvudtaget inte tycker ett dugg om. Jag saknar mitt lilla Tryne så mycket att jagh stundtals inte vet vad jag ska ta mig till.

Har i veckan börjat leta efter ett hus att hyra, där jag är tillåten att ha hund igen.

Detta är bakgrunden. Min familj och mina nära, inbillar jag mig, har full förståelse när jag säger att för mig är ett liv utan hund inte riktigt ett fullt liv.

Igår var jag så ute på en lång promenad i duggregnet. Ungefär halvvägs fick jag sällskap av en hund som i princip såg ut som en blandning mellan Mizzi och Gizmo, d.v.s. långhårig och rödlätt. Han/hon (henom) följde med mig hela vägen runt. mestadels framför mig, men hela tiden med full koll på var jag befann mig. Korsade jag en gata, gjorde henom det samma, vek jag av in på en annan väg gjorde henom det samma, och när jag gick in i affären väntade hon utanför på mig. Till sist befann vi oss framför min lägenhet. Förklarade för vovven att han/hon tyvärr inte kunde komma med mig in, något som henom tog noll hänsyn till. Sprang in i lägenheten och såg så glad ut över att vara inne från regnet. Försökte göra min röst tydlig, klar och stark, och sa "get out". Henom satte sig ner och tittade på mig. Återigen sa jag "get out". Henom lag sig ner och tittade bort, som om henom försökte göra sig osynlig. Mitt hjärte blödde, och ville inget annat än erbjuda henom Mizzis säng, och säga Stanna här, jag tar hand om dig. Men, jag får visst inte ha hund i lägenheten. Slängde ut två lussebullar på gräsmattan utanför, och medan vovven glatt mumsade i sig dem stängde jag dörren och drog för gardinerna, och kände mig som världens hemskaste människa... Några minuter senare kom det ett ljud från dörren. Kikade ut, och där stod henom, och bara väntade på lite mänsklig kärlek... Och jag kunde inte öppna dörren... Näst efter att ha tagit Mizzi till veterinären den sista gången, var det här det värsta jag gjort.

Korsar denna hund min väg igen, kommer jag att släppa in henom, och lita till att jag hittar ett hundvänligt hus att hyra, innan de kommer på mig med att ha hund i lägenheten...