Thursday, September 22, 2011

Stress och kärlek / stress and love

Lugn morgon med sovmorgon - eh, klev upp 6 istället för 5 - och åt mysfrukost med Andrew. Lämnade hundarna på dagis (mamma och pappa) och sen vidare till bästa Emma på Hair Corner för att äntligen reda upp i barret!!! Hann inte med 9-tåget till jobbet, så istället blev det en fika på Konsum och sen 10-tåget till jobbet. Missade därmed det möte jag borde ha varit med på hela förmiddagen, men hann in till lunchen med där vi fick information om rekryteringen av ny enhetschef.
Försökte sen få in en hel arbetsdag på de tre timmar jag hade innan det var dags att åka hem och hämta Andrew.
Cyklade hem med världens underbaraste son, pussade på hundarna och slängde i mig en macka  innan det var dags för 3-timmars kurs för att få övningsköra med Fanny.
Hemma igen straxt efter åtta, hungrig och lite allmänt stressad efter dagens relativa stress. Gick in för att säga god natt till älskligen och kände hur stressen fullkomligen rann av mig.
Hur kan man känna sig stressad när en halvsovande son säger Mamma och kramas, kramas, kramas? När han inte vet hur nära han ska komma, och inte släpper taget förrän han sover djupt igen.
Hur mycket kan man älska någon?

Nice and relaxed morning with a lay in - well, 6 am instead of 5am - and then a nice breakfast with Andrew. Dropped the dogs off at the day care (mums and dads) and then on to Emma at Hair Corner to finally get the mess called my hair sorted.
Missed the nine o'clock train, and had a cup of tea and a sandwich at Konsum instead before catching the next train at 10am. Got into work an hour later, and thus missed the meeting I was supposed to have attended, but made it in for the lunch where we were infomed about the recruitment of a new unit manager. 
Then tried to cram a whole days work  into the three hours I had before going to pick Andrew up. 
Cycled home with the bestest sweet heart, cuddled the doggies and had a quick sandwich before heading off to the 3-hour course I need teach Fanny how to drive. 
Home again after 8pm, starving and a bit stressed from stressing all day long. Went upstairs to give our angel a good night kiss, and that's where all the stress vanished. How can I feel stressed when met by a "mammay" and warm arms hugging me so tight, even though he was half asleep? When he wants to be so close, so close, and doesn't let go until he's fast asleep again. 
Can you love someone too much?

No comments: